Göteborgsposten – 26 februari 1859, sida 2

ginnans chiffer, gifven såsom följeslagare på resan till det nya hemmet och de nya förhållandena, är en af hufvudprydnaderna i hennes innersta rum, men icke endast prydnad, som synes af de enkla exemplar deraf både på det gamla och det nya modersmålet; som till dagligt bruk befinna sig på skrifbordet. En praktfull minnesgåfva af staden Wiesbaden till Hertiginnan, då hon lemnade sitt fädernesland, är ett album, hvars yttre är med utmärkt konstfärdighet och finaste smak skuret i elfenben på botten af blått sammet. Det inre af detta album är fylldt med målningar och ritningar af landets yppersta konstnärer, föreställande alla landets märkvärdigaste och skönaste ställen, nationalfester, bruk och drägter, utgörande det hela ett sammandrag af allt hvad skönt, minnesvärdt och fosterländskt fäderneslandet äger. För öfrigt är Hertiginnans arbetsrum uppfyldt med möbler från hennes första barndom, helt små soffor, stolar m. m., en del af hennes leksaker och andra gåfvor från samma och senare tid; affectionsmöbler och effekter från modrens sista boning: med ett ord, detta lilla rum är ett verkligt minnets och kärlekens pantheon, der hvarje sak har sitt värde och sin historia. Också är detta Hertiginnans älsklingsrum. För att dock icke endast vara innesluten med sina minnen, utan att der äfven hafva gemenskap med det som nu är henne kärast, sitter i väggen bredvid skrifbordet ett litet instrument af silfver. Det är mynningen till ett språkrör, som går upp till Hertigens skrifrum och skrifbord. De höga makarne, som, efter hvad man berättat, hafva gemensamma litterära och poetiska arbeten under händer, kunna sålunda, om de vilja, vid hvart sitt skrifbord i hvar sin våning utbyta tankar, utan att byta om plats. Hertiginnans toilettrum med trappan till entre