Göteborgsposten – 26 februari 1859, sida 1

rummens officiella prakt. Väggarne äro klädde med agatfärgade tapeter af papperscasimir. Möblerne mahogny och klädseln likasom fönstergardinerne af blått och gult halfsidendamast. På långsidan öfver soffan är en stor spegel af ett enda glas, den största i hela alatset. På begge sidor derom vackra bokskåp, som örvara en del af det, särdeles för ett fruntimmer, ovanligt väl valda bibliothek, som en gång tillhört Hertiginnans Fru Moder och nu utgör ett af den förras käraste hågkomster från hemmet. Man har sagt oss att detta bibliothek till en stor del skall innehålla theologiska och philosophiska arbeten, jemte, så väl hvad det klassiska, som den moderna litteraturen utmärktast frambragt; och att böckerna icke endast stå till prydnad, intygar Hertiginnans läslust och smak att omgifva sig med böcker och litterära alster. Taflor, deribland några af Kronprinsen-Regentens hand, pryda föröfrigt väggarne. Musikrummets fönster ligga åt Rosenbadsgatan, som här är ej bredare än att från fenstren ser det ut som strömmen gick intill palatsets fot. På balkongen utanför ett af fönstren i detta rum kan man göra illusionen ännu mera fullkomlig och man har derifrån den skönaste utsigt åt venster till Norrbro, Blasieholmen, Skeppsholmen och en del af slottet samt till höger uppåt Mälaren öfver Strömsborg. Denna balkong öfver den flytande strömmen har gitvit Hertiginnan ett angenämt minne genom belägenhetens likhet med balkongen öfver Rhenströmmen å Hennes fäders herrliga slott Biberich. Från musikrummet kunde man genom en, kanske för en och annan krinolin väl trång passage, men för oss andra rymlig, smakfullt klädd med blommande vexter och inom dunkla glasglober brinnande lågor, återkomma i danssalen. Innanför musikrummet är det höga parets ge mensamma sängkammare. Den är klädd med vadde