Göteborgsposten – 26 februari 1859, sida 1

anmärkningen sjelf besvara; börande ombudet i sistnämnde fall genast förskaffa sig afskrifter af anmärkningarne och desamme föreningens styrelse eller fordringsägaren ofördröjligen meddela; 5:o att, då dom i konkurs fallit, derest den i någon måtto gått medlem af Föreningen emot; inom laga tid vad erlägga, samt transsumt af domen i sådan del till styrelsen eller fordringsägande ledamoten öfversända; 6:0 att, efter föreskrift, ombesörja vexelprotester och lagsökningar emot tredskande gäldenärer samt dervid föreskrifna fatalier noggrant iakttaga, och när utslag fallit, dem vederbörande exekutor genast tillställa, samt om skyndsam verkställighet, der så erfordras, påminna; börande ombuden om dessa ärenders, äfvensom om konkurssakers fortgång hvartredje månad till styrelsen afgifva berättelse. För fullgörande af ofvanuppräknade åligganden, utom för inkasseringar, för hvilka arfvodet är förut bestämdt, äga ombuden att sig tillgodoberäkna lämplig godtgörelse, förutom ersättning för hafde kostnader. Äro uppdragen af den beskaffenhet, att särskild lagfaren person för deras utförande erfordras, bör ombudet derom draga försorg, på de vilkor som skäligen kunna betingas. Man torde af förestående reglementariska stadganden tydligen inse, att det ingalunda är ett öfverdrifvet eller oförtjent misstroende, som föranledt stiftandet af denna förening, hvars verksamhet, ifall den annars motsvarar de förhoppningar man synes vara berättigad att derom hysa, lika ofta torde vara till gagn för gäldenärer som för fordringsägare. Anmärkas bör ock att en dylik ,Köpmanna-Förening sedan vid pass ett år varit i verksamhet i Stockholm och redan räknar öfver 100 deltagare, bland hvika man träffar de flesta mera betydande bland hufvudstadens handelsfirmor.