Göteborgsposten – 26 februari 1859, sida 1

ning. Två spislar af svensk marmor uppbära speglar af ett enda glas och af betydlig storlek, midt emot hvarandra. Salens färger äro hvitt och guld. Fem ljuskronor, hvaraf den största, midt i salen, hade 70 lågor, och åtta stora ljusarmar kring väggarne, helförgyllde och i rik smakfull form samt hvardera med 8 lågor, upplyste rummet. Fönsterdraperierne, likasom klädseln å de förgyllda möblerne, bestående at en slags banquetter med låga ryggar och taburetter, voro af purpurbrunt sammet med guldgula silkesfransar. Framför mellersta fönstret åt borggården var en estrade, belagd med mattor och deruppå för de Kongl. personerne placerade stolar, klädde med blått sammet och guldgaloner, samt omgifna och öfverskyggade af präktiga, högstammiga palmträd. Framför motsvarande fönstret åt torget var placerad orchestern, som anfördes af Direktör Schnötzinger, och bland annat utfördes för första gången en glad vals, komponerad af Hertigens af Östergöthland Bibliothekarie, hr Hallström, känd som lycklig både kompositör och exekutör. Ifrån danssalen kom man i en stor salong, till formen parallelogram, klädd med rödt siden, förgylda möbler och prydd med bröstmålningar i naturlig storlek af Konungen och Drottningen, Kronprinsen och Kronprinsessan. Framför mellersta fönstret stod en stor vas af utmärkt skönhet, från Kongl. porcellainsfabriken i Berlin och ursprungligen skänkt af Konungen i Preussen till framlidne Hertigen af Upland. Salongens prydnader fullbordas dessutom af två spislar af hvit italiensk marmor med stora spegelglas deröfver, samt Östergöthlands och Nassaus vapen, utaf genier uppburne kransar af blommor, lager och eklöf, målade i guld öfver de fyra dörrarnes portalstycken af Baron Carl Bennet. Den andra salongen innanför den första utgöres