Göteborgsposten – 23 februari 1859, sida 2

et BO fv AV) MOM ATVÄRTA HA, TAM VUVTIJ MAB BOB) 38 rdr t:an, allt rgs. Politisk återblick. Den ena storå nyheten för dagen är att kejsar Faustin den Förste, Ende och Siste, verkligen funnit för godt att öfverge sitt sköna kejsaredöme på Hayti och söka begrafva sin sorg öfver denna verldens motgångar och lyckans obeständighet — i Jamaica. Detta var anadt. De sista veckornas underrättelser ffån Vestindien lemnade föga hopp om den store Soulouques räddning undan general Geffrards bart huggande svärd. Deremot var det mera oförväntadt att öfverste .Couza, hvilken nyligen —— redan detta till vår öfverraskelse — blef Hospodari Moldau och upphöjd bland de regerande husen i Almanach de Gotha, också hastigt och lustigt skulle få Wallachiets thron på köpet. Det är så sällan förtjensten till denna grad tager ut sin, rätt! Ofverste Couza, hvilken redan af stora konungar och kejsare smeksamt kallas ,, mon cher cousin, är efter allas sammanstämmande vittnesbörd en förträfflig man, (det är öfverste Hazelius också!) en god patriot, (hvem är det mer, än Svenska Tidningens öfverste!) en man med stora kunskaper och universell bildning, (det är också vår öfverste!) Men derför att han är allt detta, derför var han dock ännu för en månad sedan långt ifrån att blifva regent öfver tvenne förenade furstendömen. Emellertid, han har blifvit det; och öfverste Hazelius har — icke blifvit något annat, än hvad han varit förut. ,,Ej lika falla ödets lotter. Men hvad som var temligen naturligt och som af de sista tidningarne från Kontinenten bekräftas, är att detta sällsamma ödets spel i Donaufurstendömena icke gerna kunde aflöpa utan en ny — konferens. Det är denna konferens, som utgör dagens färskaste händelse. . Ty en konferens, (och i Paris!) är alltid mer eller mindre en händelse i och för sig. I närvarande ögonblick betyder den mer, än någonsin. Det är nemligen alldeles riktigt, — gudbevars! — att den sammanträder blott och bart för de s. k. ,rumenernas skull, men sedan den en gång väl trädt samman, skall den också strängt hålla sig till: detta ämne och icke börja samspråka äfven om åtskilligt annat? Till exempel om — ,,detta Italien! Det säges från flera sidor ,, nej, nej visst icke! Men — hvem svarar härför? Det ena ordet ger så lätt det andra. Furstendömenas ,förening hur lätt kan icke denna fråga ge anledning till att tänka äfven på ,enheten i Italien? Och begynner man blott tala derom ,,en passant, hvem garanterar för hur det slutar? Det är vigtig punkt, detta. Griper konferensen fatt i den italienska frågan, är det nemligen klart att krig kan det visserligen blii alla fall, men det blir fördröjdt. Det blir då utan tvifvel fördröjdt i veckor, i månader, kanske i år. MBSätt i berörde konferens endast två riktigt goda pratmakare, ett par gubbar af den fega natur, som tt. ex. våra ,Omsvepsdepartemangs-råder här i Sverge, och det vore sällsamt, om de icke skulle förmå att draga den italienska frågan, liksom hvarje annan, ut till oändligheten af en guldtråd! Alltså, det är egentligen härpå sjelfva den stora europeiska frågan om krig eller fred för den närmaste framtiden numera beror. Skall konferensen blifva en uteslutande moldowalachisk och kan man finna garantier att den blifver detta? eller skulle den möjligtvis komma att behandla äfven något annat? De, hvilka icke ligga lika djupt i det högre politiska kannstöperiet, som undertecknad, skola tvifvelsutan hafva förbisett den afgörande betydelsen af detta , antingen — eller. Det gläder mig att jag nu kunnat fästa uppmärksamheten derå och hvar och en häfva att rätta sig derefter! 3 0. 0. men —m—-—emm-—— —LLL LL NY 0 I DA