Göteborgsposten – 23 februari 1859, sida 1

debud. Men kapellmästaren hann endast att kasta en enda blick på fremlingen förrän han störtade upp från sin stol och med en vördnadsfull bugning utropade: — Hans Majestät Kejsaren af Österrike! Några dagar efter denna händelse, var den unga qvinnan med tårfyllda blickar sysselsatt att göra förberedelser till sin mans och sons afresa. Viäro kallade till Kejsarinnan Maria Theresias hof, på hennes gemål Frans den I:s särskilda inbjudning! — Att redan vid sex års ålder börja arbeta! snyftade den ömma modren. — Jag arbetar ju för dig, älskade moder, och derföre är det med gladt mod jag börjar, svarade Wolfgang, och kastade sig i modrens famn. En timma derefter, voro kapellmästaren Mozart med sin son, på resa från Prag till Wien. Vid deras ankomst dit, blefvo de underrättade om att Kejsaren dagen derpå önskade se dem. På samma gång gjordes tillredelser till en kongert, hvartill alla damer och herrar vid hofvet blefvo inbjudna, för att åhöra det genialiska barn som hade anländt. Samma dag, sedan kapellmästaren uppsökt några gamla vänner, fann han sin son vid sin hemkomst dansande och springande genom alla rummen. Jag har redan både hållit bön och arbetat, sade gossen, och nu håller jag på att hvila mig. — Ett ovanligt sätt att hvila sig, svarade fadren skrattande. På aftonen förde kapellmästaren sin son till slottet. Fadren var svartklädd, men gossen bar en hofdrägt, bestående af en liten frack af ljusgredelint siden, väst af samma sort tyg, röda benkläder, hvita silkesstrumpor och skor med stora spännen uti. Ceremonimästaren förde dem genast in uti konSertsalen hvarest ännu icke någon befann sig. Det första som fäste den unge Mozarts