Göteborgsposten – 16 februari 1859, sida 2

född i Geneve men utbildad i Disseldorf och en aj dess utmärktaste genremålare, synnerligast med hänsyn till originell uppfattning, fin individnalisering och komposition. Den konstnärliga sammanlefnaden med denna utmärkt begåfvade unge konstnär inverkade tvifvelsutan ganska mycket på dUnker och åstadkom i synnerhet att hans talang så ovanligt lrastigt kom till mognad, Ty det är blott få gifvet att, efter 3 eller 4 års studietid, komma till sjelständighet såsom figurmålare. Ett stort pund har alltså naturen skänkt honom, och det gläder oss nu att se af hans stora framgång hvilket värdigt bruk han gjort af detsamma. Sverige kan vara stolt att hädanefter infläta PUnkers namn i sin konstnärskrans, och vi kunde nästan vara frestade att afundas det en dylik talang; men vi våga ej, som ofvan är sagdt, med ringaste sken af rättvisa söka att tillegna oss honom som vår. Enhvar sitt — det är det enda rätta! I sammanhang härmed anföra vi ett meddelande från Dässeldorf, rörande de arbeten, hvilka Adolf Tidemand för närvarande har under utarbetning. Adolf Tidemand har för närvarande flera taflor på staffliet, nemligen: de båda gamla, en huslig scen i samma anda som hans Husandakt i Christianias nationalgalleri, men helt olika i kompositionen både hvad figurernas ställning och i synnerhet färgläggningen och intrycket beträffar. Det bestäldes i fjol af åtskilliga badgäster vid Sandefjords bad, för att som tacksamhetsgåfva skänkas till den danska presten Birkedal, hvilkens tal hade en så uppbygglig verkan på de från spridda håll samlade badgästerna: — En annan målning af Tidemand, i större skala, framställer en egendomlig och tillika vacker sed, som skall brukas i en viss del af Telemarken