fältleverantör. Vill du smyga dig bort med mig, så lofvar jag dig en lycklig framtid, men då måste du stanna troget hos mig ända tills vi passerat den ryska gränsen. Jag förstår dig ej, voltigör. Har du kanske dina rikedomar i tornistern. — Du har gissat rätt husar, svarade han och öppnade tornistern. Och verkligen blefvo mina ögon nästan bländade af guldet och juvelerna, som den innehöll. Kedjor, ringar, diademer och andra af diamanter strålande herrligheter af oerhördt värde lyste mot mig. Dessa skatters ägare hade i Moskwa hjelpt att plundra en furstes palats och händelsevis hade han funnit de nedgräfda familjesmykena. Under det jag öfvertänkte voltigörens frestande förslag upprörde jag eldkolen med min bajonet. Då aflossades plötsligt ett skott. En af de sofvande ropade till och reste sig längsamt upp, men straxt derpå sjönk han döende ned på sitt hårda läger. — Franzuski, franzuski, ljöd nu en rasande bondeskaras fasansskri, i det ännu några, ehuru overksamma skott aflossades mot oss. Men också vi hade ännu gevär och patroner. Våra kulor jagade packet derifrån, men vi ansågo oss icke mera säkra derstädes utan bröto upp. Långsamt och utan att förföljas marscherade denna eländiga, frysande och hungrande lilla trupp bort i den djupa snön. Hvarföre upprepa för er, herr löjtnant, alla de rysliga qval vi utstodo? Hundratusende ha nthärdat detsamma som vi. När morgonen grydde nedjönko vi fullkomligt utmattade bakom en kulle på hvilken tre ofantliga furor stodo. Under det att jag höll mig tätt intill en kyrassierkorporal, hvilkens trasiga kappa fladdrade för den iskalla vinden, såg jag huru den ene efter den andre af mina olyckskamrater dukade under för