ej så lätt och för den ringa kostnad som man förmodat. Att i elfvens början ofvanför fallen på det smalaste och med goda landfästen försedda stället nedsänka ett stendämme för att höja vattnet i Wenern är nog tänkbart, så till utförande, som åsyftad verkan; men att inrätta denna fördämning så, att densamma, när så påfordras, kan till erforderlig vidd öppnas, är en uppgift, icke lätt att lösa. Vid ett sådant företag måste man tänka såväl på den tid då Wenern flödar, som på den då denna sjö är i saknad af behöfligt vatten. I förra fallet är hvarje hinder för vattnets aflopp skadligt, och ett sådant dämme, som det föreslagna, skulle då kunna göra den ena villan värre än den andra. Undersökning hat ock varit hållen och förslag för några år sedan har blifvit uppgjordt om sättet att sänka Wenern då den flödar, det vill säga att genom anbringande af kanaler göra äfloppet större än det är inom dess hittills egande gränsor. Att minska detsamma genom stenfyllning, (och annorlunda låter sig icke göra der sådan lättast Kan verkställas), vore således att göra flodtiden ännu betänkligare än den hittills förekommit. . Sjelfva iden är emellertid icke så att förkasta som af ofvanstående vill synas. Tänker man sig möjligheten att kunna reglera vattenståndet i Wenern då det är för högt, må man ock kunna föreställa sig en sådan reglering då det är lågt, såsom mera verkställbar än i det forra fallet. Likväl, och på det att den ena åtgärden icke må blifva hinderlig för den andra, erfordras det, att den för vattnets höjande nedlagda fördämningen dels göres vid elfvens mynnning, der en större yta förekommer, och dels att densamma icke får vara högre än vattnets medelhöjd eller 13 fot, på det att vattnet, då det i följd af starkare tillopp står högt, må kunna i mängd afrinna. Dessa omständigheter, hvilka icke få förbises, vålla att regleringsföretaget för det lägre vattenståndet äfven blir af kostsam och vidtomfattande egenskap och således icke kan i en hast och utan förberedande åtgärder utföras. Likaså erfordras undersökningar om och i hvad mån de af ålder privilegierade vattenverk, hvilka äro belägna emellan Wenerns utlopp i Göta elf och sista fallet vid Lilla Edet, äro berättigade till ersättningar för den minskning af vatten, som på denna sträcka måste uppkomma under uppdämningstiden, eller om det större flöde, hvilket inträffar då vattnet lösgifves, kan i sådant afseende anses tillräckligt; ty att påstående om ersättningar förekomma, det kan antagas såsom fullt gifvet. Under fyra års tid har nu det låga vattenståndet varat, det är nu som lägst, och man vet icke huru länge detta förhållande skall fortfära. De gamle gissa att det skall så förblifva ännu i 3:ne år. Frågan tycks således vara förtjent af uppmärksamhet och vi skulle derföre vilja föreslå att en undersökning föranstaltades af dem, hvilka densamma närmast rörer, nemligen hrr skeppsredare, hvilka af vattnets höjande i Wenern då det vore som lägst hade största fördelen. Det lider intet tvifvel att ju vattnets reglerande i Wenern, så väl i ena sXvvvvvvvvvvvvävvwvvvvUUUUUQyQQ ENN