UU elba uvv AUKGIUUAG VIUUVJliRv vv VTvVala freden. Regeringen hade hos alla makterna uttalat sin öfvertygelse, att enda botemedlet for det onda vore att gifva de italienska staterna förhållningsregler för reformer, och ingalunda att kullkasta af gällande traktater. Lord John Russel yttrade sig i samma anda som lord Palmerston. — I Ofverhusets möte samma dag uttalade lord Granville sin förhoppning att regeringen ej öfveriladt måtte hafva bundit sig vid någon politik. Lord Derby försäkrade att sådant ej skett. De skiljaktiga meningarne skulle nog genom diplomatiens tillhjelp försonas. Största faran låge i Kyrkostatens dåliga styrelse. Österrike hade gitfvit ett löfte att icke gå anfallsvis tillviga, och Frankrike hade lofvat detsamma så länge Sardinien ej angreps. — Times anser att England ovilkorligen bör förena sig med Frankrike och tvinga Österrike till en förändring i sin italienska politik. Bladet påpekar huru oklokt det är af engelska regeringen, att låta Frankrike, som har en ångflotta lika stor som Englands och en armåe som uppgår till en half million, utföra dessa utomordentliga rustningar. ,, Vi betrakta Italien som ett land, der vi ej hafvå något hvarken att försvara eller eröfra, och emot hvilket vi alltså mätte anses som uppriktigt välvilliga och fullkomligt ointresserade. — Om dessa Frankrikes rustningar meddelar Ind. Belge af den 3 d:s, att kanongjuterierna redan hafva levererat 650 kanoner (108 batterier) och att detta tal ingalunda är slutsumman; att i Normandiet göras stora inköp af hästar; att 150,000 kongrevska raketer äro sända till Marseille och att 8000 man algieriska trupper skulle under befäl af general Renaud förstärka arm6en vid Lyon. — Börsenhalles korrespondent i Wien meddelar att Österrikiska regeringen nu synes anse en sammandrabbning med Frankrike för oundviklig, och att den derföre skall företaga långt större rustningar än förut. Första armeåkorpsen, som står under fälttygmästaren grefve Wimpfens befäl med hufvudstation i Wien, skall sannolikt oförtöfvadt ställas på krigsfot, Denna förmodan tyckes bekräftas af de Österrikiska bladen, hvilka föra ett ganska krigiskt språk. — La Presse underrättar att arresteringarne fortfara i Lombardiet och nämner, bland de i Venedig arresterade, redaktörerna Lombardini och Sambri samt ett par advokater. Bladet försäkrar att besynnerliga händelser tilldraga sig i Mailand och Monza hvilka ej äro utan betydelse. Så låta österrikiska auktoriteterna bortföra ur palatserna massor af dyrbarheter, hvilka transporteräs till Triest. — I Padua har anställts en storartad process, i hvilken alla studenterna äro invecklade; den skall troligen föga bidraga till sinnenas lugnande. Prins Napoleon och hans unga gemål ankommo den 2 d:s till Paris och begåfvo sig genast från bangården till Tuillerierna för att besöka kejsarparet. Efter några dagars vistande i Paris begifver sig det unga paret till Meudon, prins Jeromes vanliga sommärresidens. — Ett par duellhistorier väcka stor uppmärksamhet i Tyskland. I Hannover har en preussisk marinlöjtnant Chiten duellerat med en hussarlöjtnant v. Bock. Chiten föll, dödligt sårad i bröstet; anledningen till duellen lärer varit en tilldragelse på en bal. Den andra duellen, som äfven hade sin upprinnelse på en bal, blef lyckligtvis förhindrad. Den skulle hafva egt rum i Minchen emellan grefve v. Pocci och premierministern v. d. Pforten. — Från Petersburg berättas att en ny pressbyrå skall vara inrättad, hvars befattning dock ej närmare redogöres för. Ryska kejsaren har beslutat att använda en summa till understöd åt talangfulla författare, hvilkas åsigter äro öfverensstämmande med regeringens. — Från Montenegro hör man som vanligt ej annat än röfverier och öfvervåld. Så hafva Czernagorerna återigen öfverfallit en turkisk vaktpost om 150 man vid Varzi i Herzegovina. Den drog sig tillbaka för den öfverlågsna styrkan, posterade sig i åtskilliga boningshus och försvarade sig på detta sätt under 24 timmar. Angriparne antände ett af husen, i hvilket 15 st. soldater befunno sig, hvilka alla omkommo i lågorna. —