mera lämplig än den föreslagna vid Ravelinen Prinsessan Hedvig. Resultatet blef en skrifvelse till Magistraten, deri Consistorium, på grund af de betänkligheter, som inom Collegium yppat sig mot denna plats, hemställde om icke någon annan kunde anvisas, fri från de öfverklagade olägenheterne, men utan att sakna dess obestridda fördelar, af fritt men skyddadt läge, tillräcklig storlek och närbelägenhet. I annat fall begärdes upplåtelse af den del af marken vid Prinsessan Hedvig, som det uppgjorda förslaget för Läroverket upptagit, i hutvudsaklig öfverenstämmelså med hvad Consistorium nu sednast af Magistraten begärt. Svaret som inkom först den 10 Sept. 1856, innebar att den föreslagna anordningen af marken ej kunde godkännas, nvaremot byggnadsplats anvisades på den del deraf som ligger närmast Vallgrafven och Rosenlundsvägen. Tiden var nu långt liden. Anslag at Riksens, straxt derefter församlade, ständer mäste erhällas, om något väsendtligt på åratal skulle kunna uträttas. Talet om byggnadsplatsens olämplighet tystnade nu för en lång tid. Enligt nytt uppdrag at Consistorium blefvo nya, efter den anvisade tomtplatsen lämpade förslagsritningar af undertecknad, med Herr Strömbergs bistånd tillvägabragta; och det vidlyftiga arbetet hade före slutet at Nov. månad så längt framskridet, att motion af stiftets nuvarande Biskop kunde inom föreskrifven tid väckas, på grund af en från mig, i egenskap af Rektor till honom gjord inlaga, åtföljd art ritningar, kostnadsförslag m. m. Den 30 Dec. blefvo samma ritningar, etter undergången granskning af Collegium och Consistorium, för lntendents-Embetet framställde och till godkännande förordade. Sedan denna tid har två är och derötver förflutit; Riksens ständer hafva beviljat ett anslag af 150,000 Rdr, som redan nära ett är varit att disponera; men ännu har ingenting, som är att tala om, sedan dess blifvit i byggnadsfrågan utträttadt. Att efterse hos hvem skulden härtill egentligen legat, skulle endast reta och såra; af det försummade skulle intet kunna ersättas. Beklagligt är emellertid, att ett helt år gått förloradt, under hvilket alla omständigheter varit så gynnsamma som möjligt för påbörjande af ett vidt omfattande byggnadsföretag. Så billiga priser, sådan tillgång på arbetskraft lära svårligen någonsin erbjudas, som fjoråret hade att uppvisa. Mätte blott det förflutna gifva en varning för framtiden! Hvad Consistorium angår, torde en hvar af det föregående inse att det endast så till vida gjort sig skyldigt till inconsqevens, som det för en tid enligt billighetens fordringar gaf efter för påtryckningen af Collegii önskningar, (detta hade från början frånkänt sig allt anspråk på sakkännedom). Ingen skada skulle heller hafva skett, om Lektor Trana hade valt en bättre tid för sitt förnyade försök att förmå stadens auktoriteter till villfarande af dessa önsknihgar, än han nu gjort, då han låtit ett helt år förflyta, under hvilket byggnadsfrågan berodde på Riksens ständers afgörande, och börjat sin agitation just när man, efter långa års väntan, kunde taga i tu med arbetet. Möjligen hade det ock varit till någon nytta, om skälen för och emot hade först fått undergå en lugn granskning, som kunnat borttaga den ogrundade föreställningen, att envisheten hos en, som så ofta sagts stå ensam i Collegium, ensam i Consiötorium, haft någon väsendtlig andel i sakens utgång. Föregående framställning har vuxit till en betänklig vidd; största svårigheten har dock varit att göra den så pass kort som den är. Hade Lektor Tranas reservation stannat i Consistorii protokoll, skulle jag ha sluppit besväret att skrifva, allmänheten att läsa. Jag har redan en gång förut känt mig uppmanad att gripa till pennan då tomtfrågan i fjor somras togs till föremål för en till Hand. och Sjöf. Tidn. insänd artikel. Vissheten att de auktoriteter, på hvilkas afgörande saken då berodde, skulle läsa hvad från båda sidor anförts, tillät mig då atti främsta rummet afse eget lugn, egen beqvämlighet och egen fördel. Men nu, då det var att befara att allmänheten, förd bakom ljuset genom en ensidig framställning af saken, skulle fälla en orättvis dom i klar sak, skulle en tystnad icke kunnat ursäktas, som varit ganska naturlig, i fall denna afdelning af byggnadsfrågans historia RNE RN SR RE RARE