ätt ——— — — rr —— LA L se och oförgänglig grundval till ansenligare byggnader. Saken är ingalunda oförsökt (att Lektor Trana ej vet något derom, torde hvarken göra till eller ifrån!), och den har längesedan ingått i läroböckerna. Hvad vigtigast är, methodens riktighet kan theoretiskt bevisas, och man har äfven här fullt upp med praktiska prof på dess ändamålsenlighet. Att pålning ej är rätta medlet, kan klarligen ses på våra nya kajer, på Arbetshuset, till och med på Gustaf-Adolis-statyen. Lektor Iranas i sammanhang härmed gjorda försök att nedsätta den byggmästares förtjenster, till hvilken Elementar-Läroverket redan står i så stora förbindelser, äro af den art, att jag derpå icke vill offra ett ord. Att svamp på ett beklagligt sätt har frodats i Engelska Kyrkan, har allmänheten fått veta genom Lektor Trana; men icke lärer mången i likhet med honom låta intala sig att någon outredd naturkraft, någon specifik egenskap hos marken söder om Kaserntorget dertill skulle vara orsaken. Ett ötfverdådigt trotsande af de allra enklaste försigtighetsmått, som genom våra klimatiska förhållanden göras nödvändiga, bär här ensamt skulden. Det mäste synas otroligt, att sådant kunnat ske; men liknande orsaker ha öfverallt haft samma verkan, i Engelska Kyrkan och Arbetshuset; på Bangården ock, ifall man får tro det beställsamma ryktet, som alltid har något att klandra, äfven på Statens jernvägsbyggnader. Jag har nu, om jag ej misstager mig, punkt för punkt genomgätt allt hvad Lektor Trana anfört såsom grund för sin reservation mot Consistorii beslut. Det återstår då endast att undersöka, huru pass berättigadt hans påstående är, att Consistorium i denna fråga gjort sig skyldigt till inconseqvens. För utredning af denna fråga torde vara nödigt att i minnet återkalla några hufvuddrag af vår byggnadsfrågas redan ganska vidlyftiga historia. Då för flera år sedan de sista genom fästningsverkens raserande vunna byggnadsplatserna inom staden upplätos till bebyggande, träffades med dåvarande Rektor, Lektor Fagerberg ett muntligt aftal att den ifrågavarande marken vid Ravelinen Prinsessan Hedvig skulle reserveras för Elementar-Läroverket. Om sommaren 1854 började dåvarande Rektor Mag. A. Th. Bruhn att med allvar tänka på nybyggnad och vände sig i detta hänseende till Stadsbyggmästaren H. J. Strömberg, som, i enlighet med ett af Rektor Bruhn den 15 Aug. 1854 uppsatt memorial, uppgjorde förslag till ny Läroverksbyggnad i Kjellgrenska trädgården. Saken hade dock en mera enskild karakter, intilldess den samma år hitkomne Gymnastikläraren C. M. Edholm, i en skrifvelse till RektorsEmbetet af den 15 Febr. 1855, med så kraftiga skäl framhöll behofvet af en Gymnastikbyggnad för Läroverkets räkning, att Collegium i skritvelse af den 10 påföljande Mars, hos Consistorium anhöll om vidtagande af nödiga åtgärder för anskaffande af ny tjenlig Gymnastiklokal. Detta blef närmaste anledningen till en skrifvelse af den 21 Mars 1855, hvari Consistorium hos Stadens Magistrat anhöll om upplåtande af tomtplats för Elementar-Läroverkets, at behofvet påkallade nybyggnader, och dertill föreslog — just den sedan så förkastade marken vid Prinsessan Hedvig. Redan den 13 April hade Stadens auktoriteter fattat sitt beslut i frågan, i allo öfverensstämmande med Consistorii önskningar. Den 16 påföljande Maj framställde undertecknad i ett anförande till Consistorii protokoll grunddragen af en ny plan till Läroverksbyggnadens anordning och erhöll i sammanhang härmed Consistorii uppdrag att anskaffa upplysande förslagsritningar, om hvars uppgörande jag med Consistorii goda minne anlitade herr Strömberg. Det var först den 30 Oktober 1855, då de af denne uppgjorda förslagsritningar förelades Collegium, som fråga blef om den tillämnade tomtplatsens olämplighet, särskildt i jämförelse med platsen emellan Vallgrafven och Allen. Anmärkningarna framställdes dock denna gång tämligen tveksamt, och Collegium åtnöjde sig med att förorda en noggrann undersökning af bådadera platserna. I ett anförande till Consistorii protokoll den 22 Nov. 1855 blef befogenheten af alla dessa anmärkningar af mig på, såsom jag vågar hoppas, goda skäl helt och hållet bestridd. Stadsbyggmästaren Strömberg, som af Consistorium anmodades att yttra sig i frågan, förklarade i ett utlåtande af den 5 Febr. 1856, att enligt hans åsigt ingen byggnadsplats vore för Elementar-läroverket