Article Image
Göteborg, d. I Februari 1859. Några upplysningar med anledning af Lektor Tranas i n:o 7 af Göteborgs-Posten införda reservation mot Consistorii beslut den 29 Dec. 1858. (Forts. o. slut fr. föreg. nr.) Aldrig har det väl med större sanning kunnat sägas att af en liten rök kan blifva en stor eld, än i fråga om den ifver, hvarmed man försökt att med tillhjelp af Rosenlunds-Spinneriets ångskorsten göra den för Läroverket upplåtna nya byggnadsplatsen, som man säger, omöjlig. Saken är sannerligen icke så farlig, som den läter. 1 England är det på flera ställen strängeligen anbefaldt att göra alla större eldstäder rökförtärande, något som kan vinnas utan några särdeles svårigheter; och hvad som redan är lag i London kan nog ock en gäng blifva det i vårt land, i fall det annars tinnes nödigt. Föröfrigt är det svårt att inse, hvad det kan vara, som ger Rosenlundsskorstenen ett sådant intlytande på den fordna Kjellgrenska trädgården. Afständet är ganska ansenligt, och den vind som måste blåsa för att föra röken tll Elementar-Läroverkets tillämnade byggnadsplats är ingalunda den allra vanligaste. Rätta törklaringsgrunden till denna likasom till ätskilliga andra historier (kaserntrummans t. ex.) torde vara att söka i ett visst interesse att platsen åtminstone icke alltför snart måtte bebyggas. — Sannolikt synes föröfrigt, att hela saken beror på dunkla minnen från en förtluten tid, då Rosenlundsskorstenen gjorde sin tjenst så illa, att den måste utdömmas och ombyggas. — Mätte blott icke den stora rol, som denna rök spelat i vår byggnadsfråga, innebära ett varsel att hela företaget ull slut går upp i rök. Mycket har sannerligen blifvit gjordt, omedvetet naturligtvis och i all välmening, som lätteligen kunde hafva gifvit anledning till en sådan utgång! Måtte blott icke dessa ansträngningar hädanefter förnyas. Det kunde längesedan varit tid att sluta, och jag vill i afseende på de återstående punkterna inskränka mig till största möjliga korthet, ehuru de visst icke stå efter de föregående i vigt. Med påståendet att byggnadstomtens nuvarande brister skulle,föranleda öfverdrifna kostnader och endast möjligen kunna afhjelpas, förhåller det sig på samma sätt som med alla andra mot Kjellgrenska trädgården gjorda anmärkningar. Markens fuktighet atlägsnas både lätt och säkert genom nedläggande af några sugrör at tegel eller kullersten, nägot som på enhvar byggnadsplats mäste ske, men här i anseende till vallgratvens närhet kan göras med minsta möjliga kostnad. Fyllningen af den nuvarande hälan är icke heller någon särdeles farlig sak. En på noggranna mätningar och nivelleringar grundad beräkning har gifvit vid handen, att den Jord, som ätven nu måste bortgräftvas för beredande at god grund åt kElementar-Läroverkets båda byggnader, är fullt tillräcklig tör fyllningen at den: för detsamma begärda tomtplatsen, och derutöfver kan afgifva 60,000 kubikfot jord till närgränsande område. Hade ej hålan funnits, skulle hela denna jordmassa med icke ringa kostnad måst bortföras till någon aflägsen plats. I afseende på svårigheterna att bilda en fast och pålitlig byggnadsgrund, är platsen hvarken sämre eller bättre än andra i eller omkring vär stad. Särskildt är öfverensstämmelsen märkvärdig med den så mycket prisade platsen vid Prins Ulrich mellan Alleen och Vallgrafven. Äfven der skulle byggnaderna hatva legat, dels i en igenfylld grat, dels på murarna at en gammal ravelin; enda skillnaden är, att de ofantliga jordmassor, genom hvilka grafven der fyllts till jämnhöjd med murarna, först måste bortgrätvas och bortköras, innan förhållandena blitva desamma, som på platsen innanföre Vallgratven. 1 afseende på den förmenta vådan at grundens läggande på ett sandlager, utbredt ofvanpå ett rostverk (ej under, såsom Lektor Trana på sitt vanliga sätt citerar), torde det icke synas förmätet, att jag vågar helt och hället bestrida hans competens att deröfver yttra sig. Icke att pålning här skulle vara mera omöjlig än ännorstädes; men grundläggningen med sand är det enklaste, ja! det enda rationella medlet att under härvarande förhållanden, i den lösa leran, bereda en fast — ——————L

9 februari 1859, sida 1

Thumbnail