Göteborgsposten – 5 februari 1859, sida 1

eller en katt, som man skär örosom slår sin man, nen af. — Det är mindre än så, min fransyske herre, anmärkte en jude, som hört de begge herrarnes ord. — Hvad är det då? — En nyss afliden målares qvarlåtenskap, som hr Caverdone låter gå under klubban. — Hvem är hr Caverdone? — En köpman, min herre, som förser er med färger till det billigaste pris. — Tror du att vi äro målare, afbröt honom Engelsmannen häftigt. — Den här juden gör sig verkligen bekant, tillade fransosen skämtande. Vet slyngel att du talar med lord Pembroke och m:r de Vivonne. Israölitens anlete ljusnade. — LordPembroke, sade han, är det icke den rike tafvelsamlaren? — Alldeles. . — Ack mylord, hvad jag träffar eder lägligt; jag har hemma hos mig målningar af alla Spaniens och Italiens mästare. Engelsmannen betraktade honom. — Hvad heter du? — Israel. — Ja, ja, man har nämnt mig ditt namn. Man påstår att du är en slug man, som köper för koppar och säljer för guld; lika mycket. Har du någon Poussin? — 3 mylord. — Någon Crespi? — Hlera. — Någon Dominichino? — Till er tjenst! — Din adress? — Juden uppgaf den.