Göteborgsposten – 2 februari 1859, sida 2

Men innan någon ännu hade lemnat salongen störtade markisinnan mot den gamle läkaren, kysste honom på båda kinderna och sade inför oss alla: Tack för konsultationen, hr doktor. Kom i morgon och hemta mig för vår första rond till de fattige! Plockgods. Färsk nyhet. Då drottning Victorias andra dotter, prinsessan Helena, föddes, och kronprinsessan underrättades om, att hon fått en liten syster, utropade hon: Ack, så roligt, det får jag berätta mamma. Artighet. Herr D., hvilken var mycket tankspridd, begick det misstaget, att på ett bröllop önska bruden att rätt snart åter få upplefva denna glada händelse. Lika åsigter. En kall, mörk och regnig Oktoberdag, stod en gammal tiggargumma och räckte bedjande fram handen åt en förbigående. Jag ber er, min herre, gif en liten skärf åt en stackars qvinna, som nu är nära att dö af hunger och köld, fastän hon, — tro mig min herre, — förr sett bättre dagar. — Det har äfven jag gjort, sade den tilltalade och på henne en penning, ty i dag är det en ovanligt kulen dag. Naivitet. Vi hörde för några dagar sedan ett högst naivt svar af en liten gosse vid ungefär sex års ålder. Hans fader hade en stund samtalat med några vänner om den sed, hvilken engelsmännen hylla, nemligen att sända hvarandra bröllopstårtor, då gossen hastigt utropade: ,Pappa, när jag en gång gifter mig, så skickar jag dig icke någon af alla de bröllopstårtor jag får — ,Hvarför icke? — ,Emedan du icke skickade mig någon af dina.