Göteborgsposten – 29 januari 1859, sida 1

-—— ih nn ——— — — Lt tt — Hr doktor, utropade markisinnan, ni gör så ni gör så alla dagar; det är väl dock kristlig medicin -— Fullkomligt! Jag har skakat af dammet många bibliotheker, jag har kastat myriader volymei i den vetenskapliga degeln, och utaf alla dessa olik artade ämnen har det ej stannat annat qvar på botter än en enda smula guld, och utur askan af alla dess: tryckta blad eller manuskripter har det för mig e framgått mer än en enda liten volym: evangelium ej mer än en enda fras: älsken hvarandra! Jo, minn herrar och damer, deruti ligger allt. För att bots eder sjelfva, börjen med att bota andra. Om okun nigheten, eländet och afunden äro stora svaghetel inom de lägre klasserna, så träffar man ofta i de högre förakt, lättja och egennytta. Se der de för. nämsta menskliga sjukdomar. Älsken hvarandra, sc der universalmedlet! — Detta är intet system, svarade på en gång alla rösterna; hr doktor, det är en predikan. — Och, tillade somliga, godkännande förträffligheten af dessa broderliga grundsatser, likväl skulle vi ej kunna tro att de äro så verksamma, som kurer medelst — piller. — Dock är det gifna sanningen, påstod gubben, med ett mildt allvar. Jag kan, om så påfordras, visa detta med mer än ett exempel. — Tyst, afbröt lifligt värdinnan. Doktorn vill berätta oss en historia. — Hvarföre icke, fru Markisinna? — Det blir då madame C:s, hon, som i dag är len friskaste, lifligaste och lyckligaste af alla qvinnor och som går omkring och berättar öfver allt, att vi ha så att säga uppväckt henne ifrån de döda. — Jag skulle ej kunna välja ett mera slående bevis; och på min heder, emedan ni tillåter det . .. — Jag gör mer; jag beder Er derom.