Göteborg, d. 29 Januari 1859. Göteborgs Kongl. Vetenskapsoch Vitterhets-samhälle firade i måndags sin högtidsdag i Frimurare-ordens stora sal. lndast ett mindre antal af samhällets här närvarande medlemmar hade tågit plats omkring det med den röda duken beklädda bordet, men en så stor samling åhörare, som utrymmet kunde medgifva, hade infunnit sig. Ordföranden, domprosten Wieselgren, redogjorde i korthet för samhällets verksamhet under det förflutna året samt dess öfriga angelägenheter. Ett häfte af samhällets handlingar hade i dessa dagar blifvit tillgängligt i bokhandeln. De utlofvade föredragen hade med ett enda undantag hållits på de bestämda tiderna. Samhällets bibliothek och dess naturhistoriska museum hade erhållit flera gåfvor, hvilka af sekreteraren, mag. L. Rudgren, närmare specificerades. En sändning från det aflägsna Chicago ansågs bevisa att samhällets rykte passerat Atlantiska hafvet. Hvad de naturhistoriska samlingarna angår, klagades äfven denna gång öfver den otjenliga lokalen, under det deras förtjenstfulla uppställning derstädes framhölls. Derefter upplästes af sekreterären lefnadsteckningar öfver samhällets under årets lopp aflidna medlemmar. För att rätt kunna uppskätta denne talares förtjenster, bör man besinna den dubbla svårigheten att, utan att träda sanningens rätt för nära, hålla dessa föredrag så, att de öfverensstämma med stundens högtidlighet och ej stöta dem, som intressera sig för de aflidna. Vi äro öfvertygade att få skulle kunna lösa denna uppgift med finare takt än just mag. KRudgren. Redan hans röst, som är både utmärkt för douceur och emphas, gör honom särdeles passande till parentator. Någon gång, ehuru sällan, uppenbarar sig ,satyren med hornets spets midt bland hans föredrags yppiga och talrika blommor. Vid detta tillfälle hade han dessutom den lyckan att få skildra personligheter, om hvilka nästan intet annat än godt kunde sägas. Kanslirådet P. A. Wallmarks lefnadsbana blef första föremålet för den allmänna uppmärksamheten. Den börjades den 31 Dec. 1787 i Fagered, der hans fader var komminister. Talaren ansåg att kapellanernas klass borde , vördas, emedan så många utmärkta män i Sverge fostrats i deras ringa hyddor, såsom Stjernhök, Rydelius, Linne, Tegner, Atterbom m. Ii. Wallmark studerade i Lund. Han var utsedd till ultimus vid promotionen 1799, då han kallades till Stockholm af Gjörvell och började sin bana under dennes auspicier. Han belöntes med svenska akademiens stora pris för ett poem, hvilket af Leopold sjelf upplästes på akademiens högtidsdag. Talaren gaf åt Wallmarks mångåriga publicistiska verksamhet den vackraste färg, i det han skildrade den som en ridderlig kamp för samhällsinfättningarnas och konungamaktens bestånd mot rabulistiska tidningsskrifvare. Han vidrörde den onåd hos Carl Johan, hvari Wallmark en gång råkade. Han omtalade äfven hans bittra fejder mot fosforisterna, samt beklagade hans orättvisa och partiskhet mot åtskilliga bland dem. Slutligen anmärkte han det besynnerliga deri att denne svenska akademiens trogne och manhaftige försvarare aldrig fick säte och stämma i densamma — en ära, som dock vederfors akademiens fruktansvärdaste vedersakare. Wallmark dog den 19 Mars 1858 och efterlemihemmm——m—————————— —————————— osm LL