Göteborgsposten – 26 januari 1859, sida 3

med afseende på dessa för handeln så vigtiga uppifter om Englands Bank. . Enahanda är förhållanået med bankerna i Förenta Staterna, Frankrike och i de förnämsta handelsstäderna på kontinenten. Öfverallt finnes således rik tillgång på hvad som utgör hufvudvilkoret för en klok och helsosam utvidgning af handelsrörelsen. Den rätta grunden för ett lands välstånd och för dess innevånares förmåga att consumera, ätven i afseende på de dyrbaraste öfverflödsartiklar, ligger, såsom erfarenheten har visat, i en öfverflödig tillgång å lifvets allmänna förnödenheter. Ymniga skördar, e må vara af hvad slag. som heldst, innebära i sjelfva verket endast en rikligare lön för det derpå nedlagda arbetet, och öka national-välmågan, likasåväl då priserna falla, som ifall de bibehölle samma höjd; men när det härvid är fråga om spannemål eller andra nödvändighetsvaror, har det genom god årsväxt föranledda öfverflödet ett större och mera omedelbart inflytande på välståndet och consumtionsförmågan än den rikaste tillgång på hvilka andra handelsartiklär som heldst, vore det ock de allra dyrbaraste. Det är en numera allmänt erkänd sak, att priserna på lifsmedel utöfva en större inverkan på verlshändeln än någonting annat. Detta är också helt naturligt. Man beböfver blott besinna att det stora flertalet bland menniskor i första rummet måste tänka på mat och dryck, och att det endast är det öfverskott som derefter möjligen uppstår, hvarmed kostnaderna för nya kläder och beqvämligare eller trefligare bostad skola bestridas, och en eller annan öfverflödsartikel anskaffas. Priset på hvete i England är för närvarande 40 shilling pr qvarter; för ett år sedan, under den värsta krisen, var det 50 sh.; vid samma tid 1856 stod priset vid 60 sh.; år 1855 var det i medeltal 80 sh. Om man antager åtgången af hvete i England till 20 millioner qvarter om året; så kan detta behof efter nu gällande pris fyllas med 10 millioner pund sterling mindre än år 1857, 20 millioner mindre än 1856, och 40. millioner mindre än 1855. Härvid kan män naturligtvis invända att landtmännen lida stora förluster genom det lägre priset på de varor de ha att afyttra; men för det första hafva de nu så mycket mera att sälja och för det andra utgöra de ett utomordentligt ringa antal i jämförelse med consumenterna, till hvilka de i alla fall sjelfva höra. Detta är icke blott förhållandet i Enfgland; i Förenta Staterna, i Frankrike och i det öriga Europa förhåller det sig på samma sätt. I en ej längesedan utkommen skrift, af en Herr Barry från Chicago, finner man bevisadt, att den penningesumma som i ett dyrt år, sådant som P855, utgifves för bröd i Förenta Staterna, med icke mindre än 200 millioner dollars öfverstiger motsvarande kostnad under ett billigt år, såsom det närvarande; och det är i denna olikhet han söker grunden till landets alltjämt vexlande förmåga att förbruka fabrikernas tillverkningar och utifrån införda varor. Väl bekant är också, hvilket ofantligt inflytande dyr tid, eller god, i Frankrike utöfvar på folkets tillstånd i det stora hela och på handeln. Öfverallt är förhållandet enahanda. Det nuvarande öfverflödet och de på alla handelsplatser rådande låga priserna måste ovilkorligen välgörande inverka på verldshandeln under den närmaste framtiden. Oafsedt dessa särdeles gynnande omständigheter för 1859 års handel, är det klart att de ostasiatiska markhaderna innan kort måste ge anledning till en utvidgad verksamhet. Från Indien har mån att vänta en jämn och växande efterfrågan efter engelska manufacturvaror och, hvad som är icke mindre vigtigt, en ökad export af landets rika produkter. Dernäst kan man, om icke alldeles genast, dock i en icke särdeles aflägsen framtid, påräkna en starkt tilltagande handelsförbindelse med China och Japan och andra länder i östern, i följd af den större frihet som beredts genom Lord Elgins traktater och de nya hamnar, som derigenom blifvit för oss öppnade. I det hela taget äro således utsigterna för 1859 mycket glädjande i jämförelse med fjorårets. Då rådde öfverallt tvifvel och fruktan. Nu kan man, utan att göra sig skyldig till någon öfverdrift, påstå att intet år någonsin vid sin början gifvit större anledningar till hopp och förtröstan. Önskligt vore emellertid, att samma klokhet och försigtighet, som under de sista sex månaderna herrskat i handelsverlden, måtte fortfarande råda under de särdeles gynnsamma förhållanden som utmärka detta års begynnelse.