lades mig, söndersmulade dem, blandade spott deri och bildade häraf skifvor ungefär 6 tum långa och breda samt 2 linier tjocka. Ryggraden af en fisk tjenade mig till penna och bläck förskaffade jag mig på det sätt, att jag utdrog trådar ur mitt linne, surrade dem om en finger, stack hål på densamma med tillhjelp af ett skospänne och doppade pennan i blodet. Då detta emellertid snart stelnade, fråtte jag ofta sticka nya hål, hvilket gjorde att mina fingrar bulnade och förorsakade mig stor smärta. För att afhjelpa denna olägenhet samlade jag blodet i en kopp, blandade det med vatten och förskaffade mig på detta sätt ett flytande bläck. På dessa taflor af bröd nedskref han med sitt blod statsekonomiska afhandlingar, planer till reformer i den civila och militära administrationen och betraktelser öfver den offentliga moraliteten, afseende att rätta regeringens villfarelser och missbruk. Emedan han satt inne i en mörk håla, kunde han endast använda den korta tiden under måltiderna, då en bit ljus bestods honom, att på sina lakan och näsdukar nedskrifva den sorgliga historien om sina lidanden. Också Latude sysselsatte sig i sin ensamhet med att tämja råttor, och förklarar att han har, förutom skrifvandet, dessa djur, att tacka för sin enda behagliga förströelse under den långa fångenskapen. : Råttorna hade i början varit honom till stor plåga emedan de kommo till hans säng, uppåto halmen, som han låg på, och beto honom i ansigtet; men då han nu en gåug var tvungen att lefva tillsammans med dem, så beslöt han att söka vinna deras tillgifvenhet. En dag såg han en stor råtta komma springande emot sig, han talade vänligt till henne och kastade några brödsmulor åt henne, hvilka hon efter någon tvekan bemäktigade sig och bar in i sitt hål. Nästa dag visade hon sig åter, fick sin portion och