Göteborgsposten – 22 januari 1859, sida 2

—— ——--—-—-— — — — -— har, säger han, gång på gång läst mitt nya testamente med all den uppmärksamhet och andakt, som en så helig bok förtjenar, och ju längre jag läser, lesto mera finner jag af den dolda manna, af hvilken man aldrig kan få nog. Jag skådade strålar af det jus, för hvilket verlden är blind. — — — Under loppet af min fångenskaps första månader genomläste jag nya testamentet nio gånger och hvarje gång med ständigt ökad begärlighet. — Föröfrigt sökte han ifven fördrifva tiden med att tämja dufvor, som han lockade till fönstret och band bref under deras vingar i förboppning att de skulle falla i en väns eller en medlidsam fremlings händer. Då Bastiljens guvernör blef underrättad om att fångarne försökte att bruka dufvorna såsom budbärare, befallde han att desamma skulle dödas och deras bon ödeläggas. (Forts.) Plockgods. Hvad är lifvet? En farce för den rike, en komedi för den vise och en tragedi för den fattige. Misstro alla dem, hvilka smickra dig. Lyd endast ditt eget hjertas ingifvelser, men akta dig att någonsin lyssna till dess smicker. Genom en lorgnett beskådar en narr sina medmenniskor, och dessa igenkänna genom densamma narren. All upplysning här i verlden kommer hufvudsakligast endast från tvenne håll: från solen och från studentens lampa. LI