Göteborgsposten – 22 januari 1859, sida 2

saken hvarföre de blifvit fängslade, brukade fångarne vfhandla sina planer till eller förhoppningar om berielse; men ofta var en at dem misstänkt som spion ych hans närvaro bringade de öfriga att återhålla sina förtroliga meddelanden, då hvarje förfluget ord skulle hafva hittat vägen till Bastiljens guvernör eller vaktmästare. Farliga fångar blefvo inspärrade i serskilda små celler under tornets blytak, eller i mörka rysliga hålor i Bastiljens inre. — En af dessa fångar, Constantin de Reneville, har i sitt verk den franska inquisitionen skildrat de olika passioner smed hvilka han blef förtrolig unde: sitt elfvaåriga vistande på Bastiljen och har, då har beskrifvit hvad han sjelf måst utstå under denna tid ifven berättat sina olyckskamraters historia. Ha författade vers med stor lätthet, och förutom de dik ter, hvilka han nedskref mellan raderna i en bibe med en penna, förfärdigad af en fisks ryggrad, dop pad i en blandning af vin, socker och sot, betäckt han väggarne i hvart enda rum i Bastiljen med sin: sonetter och madrigaler. Det var han som uppfan konsten att tala med en käpp, genom hvilken in nevånarne i de olika rummen kunde tala med hvar andra ett hemligt språk, hvartill fångarne i Bastiljen ensamma hade nyckeln. Till följe at en vidtagen re gel förvarade de strängt hemligheten sins emellan Man bultade nemligen med en käpp i väggen elle taket en eller flera gånger allt efter den plats bok stafven, som man ville uttrycka, innehade i alfabetet ett slag för a, två slag för b etc. Constantin de Ren neville och hans elever hade genom flitig öfning kom mit derhän, att de kunde tala detta språk utomor dentligt fort och förde långa samtal med hvarandr trots väggarnes tjocklek och vaktknektarnes uppsig och olycksbringande vrede. Renneville hemtade emel lertid sin förnämsta tröst ur religiösa böcker. Ja