Göteborgsposten – 22 januari 1859, sida 2

cikare, som han hemligen vetat att förskaffa sig, tillyragte han hela dagen med att undersöka det landskap, som kunde ses från hans fönster; och då guvernören gjorde ett slut på detta nöje, genom att fråntaga honom kikaren, hämnade han sig med de plumpaste förnärmelser och det gröfsta ovett emo! honom. Han ,hängaf sig sedan med stor ifver och passion åt omsorgen af sin toilette. Han stod oft timtals framför spegeln, försjunken i betraktande a sitt vackra ansigte. Han erhöll tillåtelse att bekomma från Paris pernker, spetsar och juveler, och sak: nade blott tillfälle att få visa sig med allt sitt prål Slutligen gaf Ludvig den fjortonde efter för made: moiselles böner, som icke kunde låta sig trösta öfve förlusten af sin vackre Lauzun; fångenskapen för mildrades och Lauzun fick tillåtelse att hålla fyre hästar, med hvilka han körde omkring innanför cita dellets murar. Efter att i trettio år hafva vaktat statsfångar för flyttades Saint Mars från Isle Sainte-Marguerite til Bastiljen. På detta tätt befolkade ställe fann ha väl disciplinen mycket slappare än de af kungen ho nom gifna hemliga instruktioner om Fouquet och Lauzun hade tillåtit; men han ansåg det icke nöd vändigt att företaga någon reform i Bastiljens inr organisation. Fångarnes behandling berodde i allmän het af de underordnade vaktarnes godtfinnande, di hade ofta gemensamma boningsrum och hade dei trösten att se menniskoansigten och höra mennisko röster. Understundom uppstod äfven oenighet emel lan dem, hvilka en gemensam olycka bordt förmå at nära sluta sig till hvarandra, och strider af den all varligaste beskaffenhet gjorde deras åtskiljande nöd vändigt. I dessa rum, der ofta ända till fem fånga lefde tillsamman, fördes ständigt ett lifligt samspråk Sedan de berättat sina lefnadsomständigheter och or