Göteborgsposten – 15 januari 1859, sida 2

sen, som nu blåste bättre, hade fört skeppen betyd ligt närmare. Skrofven hade alldeles dykat upp w vattnet och man kunde nog urskilja de serskildt: seglen ifrån hvarandra. — En af dem är en örlogsman, sade den gaml kaptenen som ej mer tog kikaren från ögat. Ha har god konstruktion och tyckes ha någon ombort som är väl bekant med detta farvatten, ty han sty mot en plats, der ett fartyg, vid ett sådant väder son det är nu i dag, utan fara kan gå för ankar. Hai har en handelsbrigg bakom sig, åt hvilken han ge ledning. Vi veta redan hvad en sådan ledning vil säga, Ole Steen, och måste finna oss deri. Om blot flickorna icke voro här. Att jag icke också med vål höll dig tillbaka, när du emot mina befallningar fo bort, att hemta dem! Ole Steen, som kände i grund och botten sin hus bonde, svarade icke. Gubben satte åter kikaren til ögat och fortfor: — Jag vill likväl närmare betrakta den stackar satan, som bär det grymma lidandet mellan sina plan kor. Låt se, hvad är det för ett slags fartyg. Fi brigg! — Och när jag rätt tänker efter, så är brig gen alldeles lik den som ... Han sänkte kikaren och sjönk ned på en sten Ole skyndade rädd fram till honom. Gubben fortfor Jag har föreläst dig Osriks bref, deri han beskrif ver briggen, öfver hvilken han blifvit kapten. De är samma byggnad, samma snitt. Se der i bredgån gen och den hvita färgen på masterna. O, Jesus det vore förskräckligt! Detsamma hade också Ole Steen tänkt. Hai sökte skingra sin herres fruktan och lugna honom Men gubben såg stelt framför sig och han återficl först besinningen, när ett skott fyrades af på örlogs skeppets fördäck. Den kungliga flaggan med sin