— PS dagsmannaval lägga en något större . i händerna på dem, som genom sin högre samhällsställning och deraf följande lifligare deltagande i det offentliga lifvet, äga bättre tillfälle att känna och opartiskt bedömma dem, som kunna komma i fråga att vid riksdagarna föra deras och hela samhällets talan. Eller är det icke mera orimligt, mera uppenbart i strid mot theorien om menniskovärdet att, genom fastställande af en godtycklig census, helt och hållet från rösträtt utesluta alla, som icke äga en viss, ofta kanske rätt ansenlig förmögenhet? Ett ganska tillfredställande svar på den omtvistade frågan om den lika rösträttens praktiska värde, dess nytta eller våda, synes kunna hemtas från ett noggrannare skärskådande af det till förmån för samma rösträtt anförda exempel från härvarande Domkyrkoförsamling. Det lärer nemligen icke kunna hafva undgått någon, som sett sakerna på närmare håll, att den, oaktadt många och lifliga farhågor, hittills alltjemt lyckliga utgången af Domprostevalen berott derpå att, en särdeles god allmän anda rådt inom församlingen, samt att snart sagdt alla haft ett lifligt intresse för valets utgång. Der dessa omständigheter förekomma förenade, der kan man vara viss, att hvarje val gifver anledning till belåtenhet; och vi tveka ej att då anse den personliga lika rösträtten vara en särdeles stor fördel. Hvarje bemödande, det må bero af oförstånd eller illvilja, att motverka det rätta, ger då endast anledning till en endrägtig, kraftfull motansträngning, och det lider intet tvifvel, att hvarje vunnen seger, helst om den tillkämpats i en het strid, stärker och lifvar den goda samfundsandan. Men skulle väl ett nederlag hafva samma verkan? Eller har man ej här tillräckligt skäl för den åsigten, att lika rösträtt har sina stora fördelar, der en god allmän anda redan finnes hos befolkningens flertal, men att, der en sådan anda saknas, man ej kan rätt mycket lita på den lika rösträttens förmåga att väcka den eller göra den herrskande hos pluraliteten? Hvad nu riksdagsmannavalen inom vår stad angår, tro vi visst icke att en god allmän anda här saknas; likasom det kan tagas för gifvet, att ingen brist skulle kunna uppstå på till riksdagsmän fullt skickliga och passande personer (något, hvarpå allra största vigt ligger, der fråga är om val). Kunde man väl deremot vara berättigad att vänta något allmänt utbredt intresse för valens utgång, när fråga vore att afge en enda röst ibland tusende, hvilka samfäldt