Göteborgsposten – 8 januari 1859, sida 2

mmhMm Mm mm Mm mA hiHu56rrnt öst öö hk pp nn ph mmm 7nöOOjor fv sf tc vs cb ss ——— och skakar hans lemmar, kalla svettdroppar perla fram på hans panna. Det förefaller honom, såsom andades han äfver här den qväfvande lukt, som strömmade emot honom ur bomullsbalen. Han vill skrika, men förmår icke Med ett doft stönande sjunker han tillbaka ned i sin hängmatta. Vinden friskar upp och jagar briggen med flygande fart framför sig. Styrmannen vid den nyss tillträdda vakten mönstrar sitt folk. Han saknar en Det är just densamme, som satte bomullsproppen i det uppborrade fatet. Hans kamrat stiger fram och säger: — Nils är sjuk, styrman. Men det betyder ingenting. Han blir allt frisk igen tills i morgon. För närvarande kan han inte stå på benen. Låt honom ligga qvar, styrman. Jag skall sköta hans del af vakten. — Jag känner allt min Nils, jag, anmärkte styrmannen. Han är en liderlig sälle och har visst tagit för mycket till bästa. Om han i morgon är nykter, skall han inte undgå daggen. Natten förflöt lugnt. Dagen derefter ilar briggen genom Gibraltars sund och skjuter ut i Spanska sjön. Styrmannen, som aftonen förut saknade en af vaktfolket, har åter tjenstgöring. Han mönstrar karlarne och saknar äfven nu samma matros. På hans befallning skyndar en af skeppspojkarne ned i besättningens hytt, för att söka honom. Efter få ögonblick kommer han tillbaka upp på fördäck, med fruktan och dödsängslan tydligt målade i sitt ansigte. Han störtar till styrmannens fötter och ropar med darrande stämma: — Nils har blifvit alldeles svart; hans ögon glänsa som två eldkol.