Göteborgsposten – 31 december 1858, sida 2

lofva köpmannen från New-Orleans, hvars namn var Zafont, att göra allt hvad som stod i min förmåga, för att återställa honom de frånröfvade penningarne Tvenne dagar derpå tog en landtbrukare från Kentucky in hos mig. Han hade icke vistats mera än en enda natt under mitt tak, förr än hans koffert innehållande åtta tusen dollars blef honom från röfvad. Samma natt blef en annan utaf mina gäster bestulen på fyra tusen dollars. Dagen derpå lemnade fyrtiosju utaf mina bästa kunder mitt hus. De sade sig icke längre vilja bo der, hvarest de voro i fars att förlora allt hvad de egde, och utomdess hade der harmen, att sjelfva blifva misstänkta för att vars tjufvar. Jag blef alldeles förtvitlad. Tjufven måst finnas inom mitt hus — och vara en erfaren, förslager bof — och jag svor att taga reda på honom, så vida det stod uti mensklig makt; ty eljest befarade jag att alla mina gäster skulle lemna mig, och derigenon vore jag inom kort ruinerad. Samma eftermiddar medförde diligencen från Oswero en rik familj, hvil ken var på väg till Missisippi. Jag lemnade den samma rum, hvilka Mr Zafont bebott, och beslö att sjelf hålla vakt den kommande natten. Docl yppade jag icke för någon denna min afsigt. Nä alla de resande gått till hvila, hvar och en till sin; rum, ställde jag mig på min post utanför de nyss nämndes våning, så, att jag sjelf, utan att blifva sedd noga kunde gifva akt på allt, som tilldrog sig om kring mig. Alla ljus utsläcktes i förstugorna, så at endast stjernornas matta sken, hvilket inträngde ge nom de höga fönstren, kunde tillkännagifva för mig om någon vågade nalkas rummen. Så förflöt midnatten. Klockan blef ett — ho! slog två — och ännu hördes intet. Kanhända tjufver redan rest sin väg, långt bort, eller kanske han ickt vågade att så snart förnya sina djerfva inbrott? Ann