Göteborgsposten – 31 december 1858, sida 2

förståndigt att icke öfverila sig, oaktadt han tillika icke ville försumma något för att möjligen kunna få reda på tjufven. Då gästerna hade intagit sina platser vid frukostbordet, öfversåg jag dem alla och fann, att icke någon af dem, som deltagit vid måltiden aftonen förut, saknades. Det var mig omöjligt att hvarken upptäcka något bofansigte, eller ens en skygg blick hos någon af mina resande. Slutligen bad jag sällskapet, att för några ögonblick egna mig sin uppmärksamhet, och sedan en allmän tystnad uppstått, omtalade jag högt allt hvad som på de senare dagarne hade händt. Jag började med att uppläsa det bref jag emottagit från New-York; derefter öfvergick jag till Mr Lutons förlust, derpå de båda unga männens och slutligen köpmannens ifrån New-Orleans stora förlust. Jag kunde icke upptäcka någon skyldig blick, men jag sade, att oaktadt jag visst icke misstänkte någon, så vågade jag likväl hoppas, att de under närvarande omständigheter ej skulle taga ill: upp, om deras koffertar och öfriga reseffekter blefyc genomsökta. Vid dessa ord steg en ung man upj från sin plats och sade: Ja, jag fordrar till och med att mina saker blifva genomsökta, och jag ä öfvertygad om att alla de andra här närvarande för ena sig med mig. Han bad alla dem som delad samma tanke som han, att genast uppstiga, för at efterkomma min begäran. Inom ett ögonblick va allt i full rörelse. Det utvaldes en komie, och ja: tillika med de öfriga dertill utvalda, gick genast befattning med undersökningen. Först deras koffertar nattsäckar och öfriga resepersedlar, och sedan dera egna personer. Men efter det stulna fanns icke ringast spår. För att vara säker på att ingen skulle undkomma hade jag uppställt mitt eget folk rundt omkring huset Således kunde jag för närvarande icke gör: något vidare vid denna sak. Men jag måste likvä