Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1870, sida 2

vem faller skulden i första rummet? Först historien skall fullt opartiskt besvara denne fråga, men man må ej undra öfver, att småfolket, som ej förmår blicka in i den högre politiken, ej förmår blicka in i den högre politiken, ej anar all den vishet, som möjligen ligger uti, att det ena folket söker att mörda så många som möjligt bland det andra, att detta småfolk, säga vi, skulle börja tvifla på enväldets, på den monarkiska principens förträfflighet, på nödvändigheten af stående härar, som suga musten inomlands samt döda ineller utomlands. Så låter det åtminstone från många håll i Europa, och hvem vet, om ej från det nu pågående krigets blodiga fält trihetens skördar skola uppspira, hastigare och skönare än den djertvaste tanke vågat tänka. Vi må i alla fall böja ogs för och välsigna den makt, som styrer mensklighetens öden, ej minst då den agar de stora barnen. Staden och Länet. Till stadsbokhållare härstädes har drätselkammaren, bland 11 sökande, utnämnt t. f. stadsbokhållaren, kontoraskrifvaren hr J. P. Jönsson. — Skarpskytteutslykt. (Meddeladt.) Sistlidne Söndag hade tionde kompaniet af Göteborgs skarpskytteförening (Mölndal) stämt möte med norra Hallands skarpskyttetörening vid Alafors. Tionde kompaniet utryckte från Mölndal på Lördags afton och ankom vid godt kurage till Alafors efter 6 timmars marsch klockan 12 på natten. Der anvisades kompaniets lägerplats på en gräsbeväxt, af höga ekar och alar omkransad, samt af Kungsbackaån kringfluten holme. Efter det tältning och skaffning skett samt en och annan tagit ett uppfriskande bad, poster utställts och allt rangerats på fältmanr, låg snart kompaniet, söfdt af strömmens brus, i ostörd hvila — denna gång verkligen ostörd af den närgångna nyfikenhet, som eljest och alltid på andra orter kommit illa till pass, just då hvila och sömn är det mest behöfliga och efterlängtade. Söndagsmorgonen uppgick herrlig och klar. Fogelsång och strömmens brus utgjorde ett herrligt chorum. Sedan ett allvarsamt anfall, understödt af kaffe från de bofasta grannarne, riktats mot de medförda matförråderna, beredde man sig att mottaga Norrhallänningarne på deras egen mark. Snart voro ock dessa cirka 100 man starka i antågande. Militäriska artigheter utbyttes, hvarefter man började att ,umgås. Fram på dagen slogs till uppställning 3 fyrkant formerades och man beredde sig till andakt. Ingen plats och intet tillfälle kunde vara mera egnadt till ingifvande af en högtidlig stämning. Guds fria natur är ett skönt tempel. En koral afsjöngs ackompagnerad af kompaniets musikkår, hvarefter dess ordförande, hr Ö-nmn, höll ett andligt föredrag, som med djupt intresse afhördes. En koral slutade akten. Norra Hallands skaryhskytte-instruktör, löjtnant Svalin, tog nu befälet öfver samtliga skarpskyttar; en längre öfning företogs, bestående af tiraljör-exercis, jägarekedjors bildande etc., hvarefter styrkan och befälet delades mellan doktor Sjöström och löjtnant Svalin, attacker efter konstens reglor gjordes och seger vanns — jag vet ej så noga af hvilken afdelning, enär resultatet utvisade en förenad styrka, som i bästa endrägt, under sång och musik framåt kl. 3 återvände till den ursprungliga mötesplatsen. Middagen smakade nu förträffligt; en och annan kontusion från den heta striden glömdes; öl och sockerdricka fick en oerhörd åtgång. Sedan detta värt var i allmänhet väl fulländadt kallade trumman på nytt till uppmärksamhet. Ordföranden för norra Hallands skarpskytteförening, bokhandlaren Zachrisson, uttalade en varm välkomsthelsning till tionde kompaniet af Göteborgs skarpskytteförening. Härpå svarades af kompaniets chef, doktor Sjöström, hvarefter hr Z. åter tog ordet och med utgångspunkt i den bekanta inskriften på Köpenhamns teater: ,,Ei blot til Lyst utvecklade vigten och värdet för vårt land af allmän folkbeväpning; hurusom en hög och allvarlig tanke låge till grund för skarpskyttesaken, nämligen den, att det vore hvarje mans pligt att i farans stund försvara sitt fosterland; och icke allenast att vilja det, utan ock att ega färdighet och förmåga dertill. Det krig, som just nu rasade i Europa, påkallade af oss ett helt annat intresse än nyfikenhetens; det utgjorde en tvingande maning att icke insöfvas i hoppet om ständig fred inom våra egna landamären. Ett enhälligt lefve för allmän svensk folkbeväpning utbragtes härpå. Emellertid hade en stor mängd allmoge af alla åldrar samlats. Dansmusik uppspelades på flera håll, och en riktig folk