Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 3

Stran, Åom ICKE lange lar uteolstva.. — Dödsfall. En af musikaliska akademiens veteraner, hr Edmond Passy, afled si lidne Tisdag å Drottningholm efter en längre tids sjukdom vid den höga åldern af nära 81 år. Hans egentliga fädernesland var Frankrike, vid hvars konservatorium han gjort sin musikaliska uppfostran. Redan i sin tidigare ungdom ankom han till Sverige och var då en ansedd pianist och mycket anlitad musiklärare. Man eger äfven åtskilliga kompositioner af hans hand. . — Ångfartygsförsäljning. Ångfartyget ,Åkers kanal har i dessa dagar blifvit försäldt till rederi i Riga, detsamma, som för kort tid sedan inköpte ångfartyget Staket, till ett pris, som ej blifvit bekantgjort. — IIedersskänk. Söndagen den 14 dennes, efter slutad gudstjenst i Vermdö kyrka, var ett antal af församlingsmedlemmarne inbjudet till dess kyrkoherde. Vid detta tillfälle öfverlemnades till den från orten afflyttande provincialläkaren,. dr Wagner, en af församlingsmedlemmarne subskriberad hedersskänk, bestående i väl arbetade silfverpjeser från juveleraren Carlmans verkstad, såsom kaflekanna, gräddskål och sockerask. Dr Wagner har under 9 års tid baft traktens helso-, vård om händer. — Riksbankens veckorapport. Den 13 Aug. Rdr rmt. Den 6 Aug. Rdr rmt. (b. A) Utelöpande sedlar 25.715,571: Afdragsposter. 3.:105.96 Sedelskuld 22,309, 61 Depositioner .919.512: Sedel-och depositionsskuld 28,229,485: 86. Obegagnade andelar af kreditiver och låneförlag 6.232. Sgr 31,462,056 Bankens reservfond 11,264,211: 45,837,676: 48. 15,83 7,676: 48.1 Uetalliska valutan 15, Rektorsmötet den 17 Augusti 1870. (Etter P. T.) I sammanhang med behandlingen af 2:dra frågan inhemtade statsrådet rektorernas tankar om lämpligaste sättet att fördela dagens lästimmar. I detta afseende gjorde sig tvenne motsatta åsi ter gällande, somliga förordade nämligen läsni gens förläggande före middagen. Såsom skäl härtör angåfvos, att en lämplig anordning af öfningarna på annan väg vore svår; att ynglingarne erhölle en mera samlad tid, särskildt behöflig för skriftliga hemarbeten; I att larjungarne i allmänhet etter middagen befinnas mindre hågade för det tanke-ansträngande arhetet inom skolan. Å andra sidan påsto att en så jemn fördelning på dagen at undervisningstiden som möjtigt borde eftersträlvas. Såsom olägenheter af förmiddagsläswingen anfördes: att nu gällande bestämmelser angående und visuings-timmarna och tiden dem emellan sv gen kunde iakttagas; att sammanträngandet af skolarbetet inom en kortare tid måste verka tröttande och mer än skäligt ansträngande för lärjungarna; I att en alltför långt iramskjaten middagsspis-; ning i förening med knapp frukostid af sanitära skär borde undvikas; I elt öfningstimmarna i gymnastik icke kunde, så , mycket som eljest, förlaggas på den för dem jämp.ligaste tiden, nämligen söre middagen, och att slutligen lärjungarne, då undervisningstiden nästan helt och häjlet vore koncentrerad på förmiddagen, ! nödgades föregående eftermiddag på en gång genomgå alla töljande dagens lexor. Med afseende lik:äl a det gagn, de aldre lärjungarne kunde hafva af en samlad arbetstid, liksom ock å den fara, som en mera utsträckt ledighet medtörde för de l yngre och oförständigare, förordades af ett par 1 talare, att ide 2 högsta klasserna förträdesvis 4 förmiddagsläsning borde användas, men deremot de 5 nedersta klasserna undervisas bade föroch j I — eftermiddag. ö Deretter företogs 3:e frågan, så lydande: I Äro de klagomål berättigade, som törspörjas deröfver, att lärokurserna äro så ordnade, att i verk-i ligheten någon asslutad undervisning icke erhålles förr än etter genomgåendet af läroverkets alla kl sser, under det att det stora flertalet af lär-1 jungar, hvilket icke har tillfälle att genomgå sko-iji lan, tvingas att vid en tid, då de för framtida utkomst mäste se sig om efter arbete, lemna densamma med, i vissa ämnen åtminstone, ganska o ullständig a kunskaper? Om eu afslutad undervisning kan och bör medI delas på något at läroverkets lägre stadier, hvilken klass är dertill den lämpligaste ? H Då lärorerkets särskilda klasser vore att betrakta såsom blott delar af ett större helt, hade man väl ej egentligen rätt att fordra en asslutad undervisniag törr än vid läroverkets öfversta spets. I Då likväl ett betydande antal lärjungar af olika I skäl i förtid lemuade läroverket, förtjenade frågan en noggrann undersökning. Hvad reallinien betrafiade, h halligt den åsigten, att vissa afslutningspunkter både kunde och borde finnas. I 5:te klassen ansågs ock en sådan afslutad undervisningskurs redan vara för handen, hvarförutom antyddes, att till och med 3:dje klassens kurs kunde i viss mån betraktas såsom ett helt. Vida större svårigheter för afslutningspunktens vinnande företedde sig på latinlinien. Enligt någras förmenande vore det på denna linie omöjligt och olämpligt att söka åstadkomma några skiljegränser, alldenstund undervisningen i de klassiska språken, som utgjorde denna linies vigtigaste ämne, icke förr än vid läroverkets ötversta klass kunde bringas till vågon verklig afslutning. Några menade dock, att ordet afslutning. icke finge tagas i en allt för sträng betydelse och att då latinska och grekiska språkets studium icke ensamt åsyftade insigt i desse språk, utan jemval yste man nästan eni afsäg att skärpa tankekraften och förmågan att bruka modersmålet, studium af de gamla språken äfven i midten af skolan, t. ex. i 5:te klassen, kunde arses hafva till en del uppfyllt sitt ändamål, och att om derföre kurserna i öfriga ämnen, sär1 skildt historia och modersmålet, så mycket som möjligt afrundades, man äfven på Jatin-linien, utan synnerligen genomgripande ändringar i nuvarande bestämmelser, skulle kunna vinna ett slags afslutving. I ölrigt anmärktes af flera talare, att då klagomål förspordes öfver bristande afslutningspunkter inom läroverket, dessa klagomål egentligen galde den omständigheten, att de kunskaper lärjungen i skolan ivhemtat, icke alltid syntes genast användbara i den praktiska lefnadsverksamhet, som lärjungen valde. selementarläroverket omöjligt kunde ersätta specialskolor och att, om man samvetsgraunt ville bedöma den nytta larjungen i praktiska lifvet bade af sina i läroverket förvärfvade kunskaper, det skulle visa sig, att denna nytta vore stor, afven om han I af en eller annan orsak nödgats lemna läroverket förr, än hans kunskaper vunnit den fulländning, som läroverket i sin helhet afser att meddela. d:de frågan: Meddelas undervisningen i våra elementarlaroverk på sådant sätt och under sådana Det borde dock ihägkommas, att