Göteborg den 21 August Den fruktan och bäfvan, hvarmed hvarje menniskovän från början motsåg det krig, som nu rasar, hade sin naturliga förklaringsgrund i förutseendet deraf, att detta krig mellan tvenne mäktiga och med alla den nyare krigskonstens förstörelsemedel utrustade nationer skulle blifva mycket blodigt, ja blodigare än något annat krig i vår verldsdel efter Napoleon I:s fall. Och man hade ju så kort derförinnan öfverlemnat sig åt förhoppningarne om ett stadgadt fredstillstånd. Både i Frankriko och Tyskland hade fredsvännernas varma predikan vunnit många sympatier; de stora arbetareföreningarne i båda länderna hade indt hvarandra vänskapsförsäkringar och öften, öfverallt pågick ett stort bildningsarbete, som fordrade såsom sitt första vilkor — fred; inom sjelfva regeringarne