Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 2

som den unge marsken anförtrott befälet öfver de svenner, hvilka liksom utgjorde hans lifvakt i konungsgärden. —, Jag menar, att du förlorat förständet, Brodde! — sade han med vredgad ton. — Hvad angår dig den gamle mannen och hans räkningar, om han skall för sin herres räkning betala några krämare i Lödöse, så lärer hvarken konung Carl eller hans marsk hafva något derpå att förlora ... — Så synes det mig ock! — genmälte Brodde oförskräckt — och är det intet värre, så må han äfven få igen sin väska... Men som jag icke tror en dansk mer än en räf, så vill jag först se, hvad som finnes här... — Har du så druckit vettet ur skallen på dig! — ropade Jösse — eller när har du lärt dig konsten att läsa skrifvet? — Hvarken förr eller senare än du sjelf, Jösse! — genmälte Brodde. — Så lärer det göra dig detsamma, om du ser eller icke ser, hvad som finnes i kungens väska ... — Om jag icke kan, så kan min herre eller marsken sjelf, och dersör går jag upp med väskan till dem! Han fattade redan i dörrlåset, och kammarmästaren såg på väskan med en blick, som om hans själs salighet legat der innesluten. En till förtviflan gränsande oro afmålade sig på hans anlete. Jösse Bosson, som nu insåg, att Brodde fullt och fast ämnade verkställa sitt beslut, antingen han nu stod på något sätt i hemligt förstånd med kammarmästaren eller icke, ropade till Brodde med en stämma, som tydligt tillkännagaf att han var van att befalla. — Stanna, Brodde, och säg mig ännu ett ord ...! Menar da, att här är förräderi med i spelet? — Jag menar. det! — var Proddes svar.