Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 2

dag, den 14:de, kl. 9 f. m, uppslagen, med tillkännagitvande, att telegraffördinlelsen med Nancy blifvit föregående dag arhruten, att under natten man ifrån Toul erfarit att Nancy blifvit ockuperadt och denna uppgift bekräftats genom östra jernvägsbolaget. Dessa uppgifter innehölle evenue oriktigheter. Den första, att man under gårdagen ingenting kände; under loppet af den 13 hade man offentliggjort en avis, som vederlade ryktet om Nancyis intagande, hvaraf dock många af våra kolleger erhållit kännedom. Det är då obegripligt, att regeringen skulle varit sämre underrättad än desse deputerade. Man visste i går att fienden inbrutet i Nancy och ålagt staden en beskattning, utan att staden blifvit försvarad. — Tal:n upptog derefter en nummer af tidningen PEspåranca, som utkommer i Nancy, af den 13, hvariomtalas att den 12:te fyra preussiska soldater satt sig i besittning af denna stad. hufvudstaden i Lorrain, hufrudorten vid Meuse. Nancy hade ej en enda soldat. Birotteau. Den bade medborgare. Jules Favre. Men inga vapen (afbrott). Gambetta fortsatte: vi äro regerade och försvarade af oduglingar (des incapables) och Ni, som afbryten mig, Ni, hvars fordna undfallenhet bidragit att draga öfver oss sådana olyckor, för er, mina herrar, är den enda värdiga hällningen tystnad och ånger, Naturligtvis uppstodo nya rop och det ena bittra ordet gaf det andra, trots presidentens bemödanden att lugna sinnena. Regeringens ledamöter kunde icke förklara sin okunnighet om Nancys öde eller sitt fördöljande deraf. Clement Duvernois, handelsministern, förklarade på sin heder att han icke känt verkliga förhållandet, och förklarade tillika, att när församlingen ej ville att han skulle qvarstanna, skulle han ej stanna en minut längre, hvarefter undervisningsministern, exc:n Brame, försäkrade, att I skolen alltid få veta senningen. Dervid blet det, sedan grefve Keratry ytterligare yttrat: Vi fordra, att landet skall erhålla underrättelser timme efter timme, och vi begära ett skyndsamt och tillförlitligt meddelande af det ministarne mottaga. Ministeren handlar på god tro; men vissa ministrar kunna hålla inne de depescher de emottaga, lydande en känsla, som, enligt mitt förmenande, är falsk, nemligen af misstroende till landet. Landet har likväl absolut rättighet att erfara de telegrafiska underrättelserna på samma gång som ministrarne. Man finner att stämningen är ytterst retlig. Sitt löfte att låta församlingen känna hela sanningen har dock ministören ingalunda hållit, såsom man sednast erfarit af grefve Palikaos bemödanden att visa striderna utanför Metz i en falsk dager.