Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 2

äkven tillbaka till dem, som lågo längre bort, och ur de gungande vågorna såg han här och der stiga och falla liksom ryggar af ett underligt sjödjur, men hvilka för det spanande ögat snart visade sig bilda tillsammans ett enda, och detta tilltog i storhet och vidrighet, ju mera de döljande böljorna af tidens haf sjönko tillbaka och visade djurets ringlande rörelser i den vämjeliga dyn. De tankar, som nu allt mera vunno i styrka och klarhet hos Brodde, bade mer än en gång stigit upp hos honom, allt sedan hans första möte med Jösse på skeppsbron i Stockholm efter deras skiljsmessa i Finland, då Tranan seglade bort med de båda jungfrurna, jagade af herr Nils på Hjorten. Men Brodde hade alltid med ovilja visat bort dessa tankar, huru nära det än låg till hands att tänka sig det omnämnda mötet stå i samband med hvad som omedelbart derefter drabbade honom i källaren hos ölkonan. Nu deremot vid ljuset af hvad som denna dag tilldragit sig, såg Brodde tydligt, att hans gamle vän icke längre var värd att vara hans vän, och han beslöt att icke lemna honom ur sigte. Utan tvifvel stod Jösse Bosson i hemlig förbindelse med riddar Jost och med fiendeu, och Broddes eget fängslande var en följd deraf likaväl som de försök att motverka den unge marsken, hvilka otvifvelaktigt skulle följa efter missiyckandet af detta första. Brodde afbröts i sin tankegång af marsken, som plötsligt ropade till Jösse, i det han vek tillsammans brefven och lade dem omsorgsfullt ned i väskan: — Låt trettio svenner sitta upp, Jösse Bosson! Denne strök sig med handen öfver ögonen, så att hela denna del af ansigtet blef högröd. — Trettio svenner? — sade han. — Skolen I så rida ut genast, herr marsk, evennerue bellöfva väl en natts hvila! (Forts.)