Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 1

sjelf. Några af fäderna höllo på att fly i allå riktningar, så fort ångkraft kunde föra dem. An dra gjorde sig i ordning att resa, under det de som drifvir igenom dogmen, församlade sig, ned. tryckta och tankfulla. Hela natten före den ödesdigra dagen åskade sdet och blixtrade, och regnade på morgonen. 3å var det äfven, då mötet öppnades den s.December det regnade, som om himmelen varit öppen, så at reguflodet liksom sköljde oss ut ur vagnarne. Af ven i går, i stället för en klar romersk himmel och lysande brännande sol, hade vi ett mäktig! oväder. På morgonen voro gatorna ganska tomma folket liknöjdt; några få prester eller studenter hastade framåt i regnet. Blott uti fyra hus märkte jag högröda draperier i fönstren, dagen till ära. En kanon kunde skjutits at från stadens ena ända till den andra, utan att träffa någon. — En dubbel linie af trupper bildades, då fäderna skulle gå till kyrkan, och lekmännen kikade på dem öfver soldaternas axlar. Der var ingen procession, och knappt någon visste, att påfren kommit i kyrkan, förrån Vatikan-körens gälla toner förkunnade, att han tagit plats. Kyrkan såg jemtörelsevis ganska tom ut, jemnförd med den 8 Dec., då tolket der öljade i ikt ett verldshafs vågor, och man hörde skri af personer, som voro nära att ihjeltrampas. Jag såg in i S:t Peters sal och såg den kongliga bänken upptagen af blott ett eller två fruntimmer och en gammal militär. Den diplomatiska bänken var också nästan tom. Jag hade bört förut, att så var anordnadt. Många af fädernas platser voro också tomma, och sålunda aspekten kylande och nedslående sör de ifriga. Man sade mig, att påfven, då han kom in, syntes upprörd, och darrade, när han knäböjde till bön; men detta gick öfver, och hans röst var lika fast och klar, som jag någonsin hört den, hans utseende strålande och gladt. Messan var kort och sedan sjöngos, med mellanskof, dessa sköna katolska bymner, som utfördes kraftigt som vanligt. Först messades helgonens litania af kören, hvarpå der upptogs af fåderna, och likasom fördes ut ur salen, tills den dånade från några tusen röster, som voro skockade kring S:t Petri graf. Så var det med ,, Veni Creator. Musikens ljufva och klagande karakter, jemte den styrka, hvarmed den utfördes, kunde icke annat än göra iutryck. Nu blef en tystnad, hvarpå sekreterarens gälla röst uppläste dogmen. Dagens egentliga göromål hade börjat, och folkmassan kring dörren blef tätare. Den bestod af de strängaste ofelbarhetsifrarne, mest prester, munkar, barmhertighetssystrar, lärjungar iråa olika skolor, och icke få at de bögst obarmhertiga qvinnor, som i Italien kallas Piusocchione, eller fromma enligt lucus a non locendo-principen. — Uppläsandet af dogmen följdes at fädernas röstning. och man hörde ,,Placet efter ,,Placet, fast icke mycket tort. Dessa ,Piacet Jjodo i högre och djerfvare ton än vid förra tilifället, kanske emedan ekot var starkare i den nu tommare kyrkan; och midt ibland dessa ,,Placet hördes de förfärligaste åskknallar. Ovädret, som hotade under hela morgonen, utbrast nu med den yttersta bäftighet; och jag hörde en officer af gardet säga, att ,,utan tvifvel skulle det at mången tolkas som ett uttryck af gudomlig vrede. Och så kämpade sig fådernas Placet fram genom det rasande ovädret, medan åskan dånade der ofvan och blixten flammade in genom hvarje fönster och ned genom dömen och hvarje mindre kupol, delande, om icke uppslukande hopens uppmärksamhet. ,Placet! ropade biskop efter biskop, och ett högt brak af åskan följde till svar, och blixten for med bländande sken omkring baldakinen och hvarje del af kyrkan och kovciliisalen, liksom för att förkunna svaret. Så tillgick det i nära en och en half timma, under hvilken tid röstningen skedde; och ett väldigare skådespel bar jag aldrig bevittnat. Hade alla Roms dekoratörer och ceremonimästare blifvit använda, kunde de icke hafva åstadkommit någouting liknande den högtidliga prakten ar ovädret, och aldrig skola de, som sågo det ock kände det, förgäta förkunnandet af kyrkans 1 dogm. Salens mellanvägg hade icke blitvit undanflyttad som vid förra bilfällen, endast den stora dörren var öppen, så att folket blott kunde tränga sig och titta öfver hvarandras axlar eller stå på afstånd och genom kikare såsom jig. Ovädret var i sin höjd, då päfven skulle taga upp voteringens resultat, och mörkret var så tjockt, att man måste hemta ett ofantligt vaxljus och s det vid hans sida, då ban skulle uppla som beklädde honom med gudomlig mak sacro approbaute Concilio, illa ita accedimus, statuimus atque sancimus ut lecta sunt. Och åter flammade Jjungelden genom salen, och tordönet brakade. g stod i detta ögonblick på södra sidan, försökande att ga det mörker, som omgaf påfven, då ljudet af ett väldigt smattrande skräm.e mig, och jag trodde det var hagelskurar. Men det blef allt starkare, tills gatan stes, då en sky af hvit; var fäderna som hade V bandklappningar. Dessa, och ropen: Papa infallibile! ,, Viva il trionfo dei Catho upptogs och växte utanför salen till allt väld storm. Denne afbröts ändtligen at Te Deu valsignelserna; hela folkmassan föll på sina knån, och påfven välsignade dem med de klara, ljufva tonerna, som kuvna urskiljas bland tusende. Derpå gjordes äunu ett försök att framkalla nya bifallsrop. men det bortdog, och prester, munkar och qvinnor rusade utför skeppet för att få se ännu en skymt at päfven, då han gick genom kapellera, men dörrarne stängdes och den oferbare var vunnen, Så slutade mötets session för det närvarande, för att åter mötas den 11 November. Den 30 Juli, således få dagar efter den nya dogmens offentliggörande, utkom i AAnnnn33 8CL— Ej 5