Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1870, sida 1

hufvudet med de skarpa ögonen lystatles och en röst tillsade honom att stanna. -Jag skall straxt vara tillbaka — svarade kammarmästaren med en skygg blick, men med en mycket förtrolig och inställsam ton. — Jag har blott hemtat en väska innehållande räkningar för min nådige herres och konungs kosthåll. — Bida dock litet! — sade svennen -jag menar, att intet bör tagas bort här uv huset utan marskens vetskap ... — nej, visst icke! — sörsäkrade kammarn en — visst icke, alit står orubbadt i skåpet, jag skall lemna nyckeln till marsken, så fort han vaknar, men detta är värdelöst papper. Svennen sprang upp, undec det dausken talade, och stälde sig framför dörren, sträckande ut handen. — Värdelöst eller icke — sade han — så skolen I nu lemna mig både väska och nyckel! — Se så, Brodde — hördes nu en sömnig stämma från andra sidan rummet — låt du Juten gå, han gör dig intet ondt. Du heliga Guds moder! — utropade denne, tagande nu mera mod till sig, sedan han hörde, att han kunde räkna på medhåll. Fiuves jag då icke på gården, äfven om jag lemnar detta rum! — Jo, jo, det lären I nog vara tvungen till — skrattade Brodde — men nu skolen I d lemna mig både väska och nyckel, och eedan gen I för min del välja eder plats i skorstenen, om I så viljen. Men kammarmästaren var envis, och då Brode botade att med våld taga hvad han ville, hotade ban tillbaka. Då förrann Brodde tålamodet, och för ett slag af hans hand föll dansken till golfvet, hvarpå han utan svårighet bemäktigade sig brad han ville. I samma ögonblick stod den ardre svennen på benen och skyndade fram till Brodde Det vat hans forne höfvidsman på Tranan, Jösse Bosson