mee att om det framställes andra eller liknande anmärkningar, skola sörsattarne komma att stå till ansvars inför krigsrätt. Det jfiones tider — yttras det — under hvilka det mindre än någonsin går an att låta lagen slumra. Venstern i lagstiftande församlingen — under ledning af Gambetta, Jules Favre och Picard — fortsätta sina sträfvanden för att förse landet, och särskildt hutvudstadens hela befolkning med vapen. I början af mötet den 14 dennes inlemnade Arago ett förslag, som afsåg att förbindra, det unga män kunna undgå konskriptionen genom att ingå i prestseminarierna. Girault inlemnade ett liknande förslag, och då några medlemmar af högern logo bäråt, yttrade han: ,,Om några af mina kolleger tillåta sig att skratta, skall jag förstå att bringa dem till tystnad, flera deputerade, hvaribland markisen af Pire, protesterade häftigt mot dessa ord; men Girault förblef icke destomindre på talarestolen och lemnade den först efter att hafva uppläst ett lagförslag, som han begärde genast behandladt, och som endast innehöll: ,,Seminarister äro, likasom andra medborgare, förpligtigade att försvara fäderneslandet. Jules Ferry inlemnade derefter ett lagförslag, åsyftande att inkalla vissa personer, som varit befriade från militärtjenst. ÅÄfven han begärde, att förslaget genast skulle behandlas. Giraults förslag blef vid omröstningen undertryckt, hvaremot Ferrys blef enhälligt antaget. Jules Favre inlemnade vid samma möte ett andragande från flera innevånare i Paris, i hvilket begärdes, att kejsaren skulle återkomma dit. Gambetta framställde derefter till regeringen den frågan, hvarföre man först samma dag på morgonen kl. !, 10 hade fått officiel underrättelse om tyskarnes rekognoscering vid Nancy, hvilken redan aftonen förut hade varit känd i ministären. , Man ser, sade han, hvad det förestår ett folk, som regeras af oduglingar! (Starkt buller från högern.) Tigen stilla, mina herrar, fortfor han, det enda uppträdande, som anstår er, är tystnad och ånger. Nu uppstod den häftigaste ordvexling mellan Gambetta och Jubinal, hvilken dock stundtals afbröts af ett allmänt buller. Till slutet framkom Gambetta med följande replik: ,Jag har blott påmint min kollega om hans antecedentia, och han bör således finna, att förnärmelsen ligger uti hans eget handlingssätt. Mira herrar! Det synes tydligt, at: I ställen dynastiens intressen öfver allt annat. De oroligheter i förstaden La Vilette, som i ett telegram varit omtalade, ha gifvit anledning till en interpellation i lagstistande forsamlingen. Åudamålet med; dessa oroligheter äro dock ej ävnu tyd-; liga. Redan någon tid förut hade polisen mottagit åtskilliga meddelanden om, att, det i Paris bildade sig band, hvilkas afsigt skule vara att genom öfverrumpling bemäktiga sig de vigtigaste militära positionerna derstädes. Någia dagar fore tilldragelserna i La Villette hade polisen i, ett afsides liggande hus, nära befästnin-j game, funnit flera röda fanor och band — till en del af siden och elegant utstyrda mid guldfransar — samt en del papper, som antydde, det man här hade alt göra med ett formligt organiseradt sällskap. Bland papperen funvo; kildt. flera listor, som vore bestämda till enrollering af sammansvurna, och än vidare; ett visitkort med namnet på en person. som står i tjenst hos en af de suv er, med hvilka Frankrike har krig. Några tidningar uppgifva, att denue suverän skulle vara någon af de mecklenburgskstorhertigarne. Nästan samtidigt härmed j. hade polisen i en annan del af Paris ta-. git ett hemligt upplag af vapen, hvaribland revovers af samma kaliber som kavalleripistoler och af ett särdeles godt arbete, och än vidare långa dolkar med j; klingor af 3 centimeters bredd och 30 cenumeters längd. Det förelåg alltså otvetydiga tecken till, att något var i görningen. Den 14 dennes kl. 4 e. m., då Boulevard de la Villette var uppfyild af promenerande, hördes plötsligen flera skott utanför Rue de Tanger. Genast strömma-. de massor ef folk åt det hål, hvarifrån! 2— — ö ö