Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1870, sida 2

De franska sångarnes emuttagande i Berlin. Vi återgifva här följande utur det i går omnämnda brefvet i Daily News, dateradt Berlin den 7 Augusti. Vi kände redan i går morse, att marskalk Mac Mahons armå var alldeles nedgjord vid Wörth, tjugu miles från Weissenburg; derom underrättades man genom ett telegram från den segrande kronprinsen till folket. Vi känna tillika, att de preussiska trupperna af andra arm6en äro åter i besittning af Saarbräcken, hvilken öppna och högligen industriella, välmående stad fransmännen satte i brand, innan de lemnade den, sökande vid återtåget vidga branden genom att kasta bomber in i staden så länge de kunde. Vi hafva ock erfarit, att de tyska högqvarteren blifvit framskjutna åt vester, och att den franska armben är stadd i reträtt i snabba marscher längs hela fronten. Den första sändningen af iranska fångar, 480 man till antalet, hvaribland c:a 60 afrikaner och 12 officerare, anlände hit i går kl. 6 e. m. De voro väntade redan kl. 11 af en stor folkmassa vid bangården till jernvägen från Halle. Bangården var stängd för allmänheten, och tillträdet öppet endast mot biljetter. De sju timmar, jag hade att vänta här, voro dock ej förspillda, till följd af de omvexlande roande scener, som här er jöd sig åt betraktaren. De började med ett oväsen, som bevisade att , folket i vapen, såsom preussarne kalla sin arme, är icke alltid och i alla sina underafdelningar ett sådant mönster af ordning och sjelfålagd disciplin, som det i allmänhet säges derom. Bantåg med artilleri, kavalleri och infanteri anlände österifrån och afgingo mot sydvest, och tid efter annan tillsattes nya vagnar för transport af trupper från sjelfva Berlin. Berlins landtvärn hade tagit en af dessa vagnar i besittning genom att der lemna sina kappsäckar och afgingo derefter till krogdisken, hvarifrån de återvände i en mycket munter och bullersam stämning. En tvist om vagnarne uppstod med liniesoldater från Ostpreussen, hvilka voro alldeles nyktra och äfven gåfvo vika. En af de talrika föreningar, som nu finnas i Berlin för beredande af understöd och komfort åt aameen, och till hvilken ändan af Halle-jernvägen var upplåten till operationsfält, hade iordningställt tält för mottagande af fångarne, med bier, vin och sodayatten, och unga damer passade upp. Aftonmåltiden skulle fångarne intaga vid den andra bangården öster om staden, hvarifrån deras resa till Graudens skulle fortsättas, Föreningen vid Hallebangården lägger vigt vid sitt namn af -kristlig förening. den vid östra jernvägen är en verldslig, hvarest kristligheten ej lyser i rivalitet med verldsligheten. Der var ingenting att se af omsorg för korrespondens från fångarne till deras anförvandter eller för att biträda dem i det främmande språket etc., och den största vederqvickelse af alla för män, som rest en tusen miles under brännheta dagar, nemligen en cigarr, hade man ej tänkt på. Men der var en prest i beredskap med tyska småskrifter hvilka fransmännen ej kunna läsa.