Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1870, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Till de fel, som blifvit begångna i afseende på kriget, räknar ,,Opin. nat.särskildt kejsarens vistelse vid armåen, enär detta endast kan verka förlamande och åstadkomma oreda. Det yttras der än vidare: Kejsaren är icke militär, samt är således endast till namnet högste befälhafvare; utan att armåen dertill vari ordning, har han hals öfver hufvud kastat sig i kriget; man bör fordra, att kejsaren skall begifva sig till Paris. På samma sätt uttalar sig ,Temps öfver kejsarens oförmåga i militäriskt afseende. I sistnämnde tidnings korrespondenser trån London uttalar sig Louis Blanc på följande sätt om Napoleon III som diplomat och militär : ,Den franska regeringens utomordentliga ömtålighet; de häftiga maner, hvarpå denna ömtålighet gat sig tillkänna; vägran att gå in på antagliga koncessioner; egensinnigheten att drifva Preussen till det yttersta genom anspråk, som måste vara oförenliga med denna stats värdighet; förhastande af Europas förmedling, och slutligen den triumferande brådska, hvarmed signalen gats till krisen — allt detta synes varit skäl nog till att befästa den åsigten, det Napoleon var viss om framgång; att allt redan för lång tid sedan var förberedt; att hans förtröstan hvilade på fasta grundvalar; atten välbetänkt plan för fälttåget var uppgjord, samt att Preussen således skulle alldeles tillintetgöras. Så mycket allmännare var alltså förvåningen, då man erfor Napoleons dröjsmål, likasom gällde det en lek, i st. f. att genom djerthet ställa till oreda hos fienden. Man frågade sig: hvad kan väl anledningen vara till denna obegripliga långsamhet? Huru är det att förstå, att han lemnat Preussen tid att samla sina stridskrafter och att tillika lemna de särskilda tyska staterna tillfälle till att bringa enhet i sina ansträngningar? Allt detta syntes så obegripligt, att många åskådare inbillade sig, det denna förlust af dagar, som voro värda betydelsen af århundraden, läto förklara sig genom en storartad strategisk kombination, hvars hemlighet snart skulle slå varlden med häpnad. Visserligen var flertalet af en helt annan åsigt, förmodande, att den kejserliga regeringen hade utgått ifrån en falsk ståndpunkt; att den på ett fabelaktigt sätt hade misstagit sig angående sinnesstämningen i Bayern och Wirtemberg, samt att regeringen ansett de sydtyska staterna som sina allierade, men nu i stället i dem funnit fiender. Till följe af alla dessa misstag har fälttågsplanen måst omarbetas, och så blef man tvungen att hålla sig till defensiven, sedan tyskarne vunnit försprång. Men detta oaktadt trodde ingen på det, som inträffat; man ansåg såsom alldeles afgjordt, att det andra kejsardömet icke med sådant jubel skulle gisvit sig in i en sådan strid, om det icke varit visst om framgång. Man hade hört talas så mycket om chassepotgevärens och mitrailleusernas förvånande verkningar och man hade vant sig å mycket vid att tro på de franska soldaternas tapperhet och på deras lycka att befalla öfver utgången af bataljonerna, att man aldrig kunnat vänta det, som inträffat. ..Det har derför bär i England ofta yttrats: Der ser Ni det öde, som drabbar det folk, hvilket gör sig beroende af en enda mans vilja. . En korrespondent till ,,Indep. belge uppgifver, att Chevreau enträget motsatte sig anbudet att ingå i den nya ministåren, samt att han först gaf efter, då kejsarinnan tillfrågade honom, om han icke ansåg sin heder bjuda , att icke öfvergifva henne under de nuvarande omständigheterna. Seineprefektsposten står emellertid ledig tör hans räkning; general-sekreteraren Blanche har blifvit förordnad att under ledigheten bestrida densamma. En korrespondent till ,Indep. belget omtalar: Den panik, som hade bemäktigat sig innevånarne i Mihblhausen, bar föranledt scener, som under andra omständigheter än de närvarande skulle väckt löje. Man torde känna, att den israelitiska befolkningen i denna stad uppgår till 10-23 12,000, och att denna befolkning åtskilliga gånger varit illa behandlad af de öfriga innevånarne. Mera rika än modiga, ha israeliterna blifvit mycket upprörda af de sednaste tilldragelserna, och truktande att se de scener af plundring förnyade, som ej gått ur deras minne, ba de icke tvekat att packa ihop för att lemna staden. Detta exempel har genast följts af några större proprietärer, hvilka önskade sätta person och egendom i säkerhet. Men de öfriga innevånarne, som ansågo denna flykt föga patriotisk och som icke hade lust att ensamme draga krigets bördor, motsatte sig denna flyttning i stort, byggde barrikader och tvingade de flyttande, både judar och kristna, att återvända till sina hem. Jag vet icke huruvida de skola göra ett nytt försök, men emellertid är arbetarebefolkningen på sin vakt. Dagens post.