Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1870, sida 1

rikes marsk, och han skall återtaga Westergötland . .. Jag fick det att veta genom riddar Jost. Och alla med en mun säga de, att ingen bättre än kungen sjelf arbetar Sveriges rike i sin fiendes händer. Riddar Thure på Axevall skrattade, så att tänderna slogo mot hvarandra, när herrarne sins emellan talade derom. — Riddar Thure på Axevall? — sporde fru Brita förvånad, — Ja, han var hos konungen i Wadstena ... Han var ditkallad för att svara till, hvad han nu tagit före under konung Kristians vistande i riket. — Jag måtte säga!... Och riddar Thure svarade? . — Han svarade väl för sig... Nöden har ingen lag, sen I, och det förstod riddaren att bålla så fram för konungen, att ban vann mera in förlorade på sitt möte med honom. Herr Thure eger nu konungens hela förtroende, och hans marsk har fått befallning, att icke företaga något af vigt utan att rådföra sig med herr Thure. — Slikt kunde jag tro... Konung Carl är fortfarande blind. — Blind!... I sägen det, fru Brita, han är blind, och när han får sin syn igen, så skall han se sin krona lysa på konung Kristians hufvud, I kunnen så se, att de tidender jag medför kunde vara vida sämre än de äro, med afseende derpå, att för ögonblicket konung Kristian måste se sina förhoppningar utsatta till längre fram. — Men den unge marsken kan i sin dumdristighet och oförvägenhet begå streck, som öfverkorsa ett och annat i våra planer — yttrade fru Brita utan att gifva akt på svennens sista ord — det hade varit godt, om riddar Jost stält så till, alt han fått rida vid hans sida som rådgifvare, eftersom icke konungen föll med sitt val på honom. — Han ville väl — berättade svennen — och äfven konungen ville, men...