Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1870, sida 2

3 Påstå, att vårt tillvägagångssätt icke är ädelmodigt, efter det Preussen på förhand hade förklarat sig sicke vilja oroa de franska handelsfartygen. Andra nationer skola i och för denna sak blitva T) ogynnsamt stämda t oss; ty de minnas nog, -Jatt det just var Fr: som på Pariser-kon, sressen uttalade sig för aiskaffandet af privata fal uppbringande. Ifall Preussen återtager sin ug och griper till repressalier, så föreligger II deri ett mycket allvarsamt prejudikat emot oss. Preussen bar visserligen blott några få krigsfarstyg. men fruktan ska a tillräcklig för att trycka vår handel, hi ranspremierna och göra de utländska befraktarne ingsliga. Man är ju icke wunsen att våga sitt gods i franska fartyg, så länge det finnes främmande fa yg. hvilka segla i full säkerhet. Således skola vi för en tvifvelaktig fördels skull lida en säker förlust. Skulle det sslutligen icke vara klokt att tänka på framtiden och förutse, att vi en annan gång kunna komma sztt stå emot andra fiender än Preussen? I detta ögonblick ligger vårt öde i våra egna händer: vi kunna för alltid göra hafvet fritt. Behöfver man betvifla, att om vi gifva ett ädelmodig: exempel och afstå priserna, ännu före krigets slut alla makter, måhända med undantag af en enda, skulle ssluta sig till den af oss proklamerade principen? och tror man, att efter detta exempel och denna högtidliga tills! nining något folk, det månde vara aldrig så mäktigt, skulle kunna kränka denna folkrättens n lag, utan att i och med detsamma utmana alla nationer emot sig? Tosthälla vi sderemot vid den gamla politiken, så arbeta vi för England, — derom J:an man ej göra sig någon illusion — för England, för att befästa dess rätt att göra priser till sjös. Gud gifve att vårt misstag icke måtte återlalla på våra eller våra barns hufvud. Så talar en upplyst fransk patriot, och det talet har en annan och högre klang än det som genljuder hos Napoleonismens språkrör inom och utom Frankrike. Aftonbladet föreställer sig att Preussen (Nordtyskland?) skall komma att Upphäfva eller modifiera den nämnde förklaringen. Men hvad skäl har Aftonbladet till ett sådant antagande? Åter en ur luften tagen anklagelse! Icke bättre är insinuationen, att de armerade och i krigsmarinen införda handelssartygen skulle; trots regeringens förbud, uppbringa priser, då de ej ,ha så noga reda på krigsbruk och på den internationella rätten.Och på dessa lika lösa som ovärdiga misstankar skulle en neutral makt utrusta konvoj-krigsskepp till skyddande af sina handelstartyg. Det är oss i sanning ganska påkostande att nödgas gendrifva sådana lumpenheter. Aftonbladet citerar med sitt vanliga fadda grin våra ord, att de armerade handelsfartygen kunna i viss mån betraktas såsom ,en folkbeväpning till sjöst. Emellertid är det ingenting mer eller mindre än om en sådan sak det är här fråga. Försöket — ty såsom sådant måste det nnu betraktas — är at största intresse, serdeles för länder sådana som Sverige och Norge. Visar det sig nemligen utförbart att åvägabringa en örlogsmarin genom armering af handelsfartyg, så är oss härmed gifven en anvisning, som kan ega den största betydelse i framtiden för länder, som ega en stor handelsflotta. I stället att gga sig till några få krigsfartyg, otillräckliga för vidsträckta kuster, men kostande oerhörda belopp, och hvilka fartyg äro utsatta för att blifva periodvis föråldrade och odugliga, skulle man kunna i behofvets stund framträda med hundratal at bestyckade handelsfartyg, hvilkas befälhafvare och besättningar vore öfvade sjömän och väl bekanta med de olika farvattnen. Qaktadt det berättas, att de nordtyska fartyg, hvarmed detta hittills, så vidt vi veta, okända experiment nu utföres, emotjaga ganska grofva kanoner, betvifla vi hkväl att sådant i allmänhet låter sig gömed de flesta handelsfartygs nuvarande yyggnadssätt. Här skulle dock staten cunna träda emellan med en subvention it fartyg, som utfördes så, att de kunde id behof behörigen förstärkas, då de borde ara skyldiga tillika att, mot viss afgift, stå ill statens förfogande vid utbrytande krig, warunder i alla fall den fredliga sjöfaren till stor del ligger nere. Det skulle sannolikt ej då behöfvas så nånga millioner som nu att erhålla en od krigsmarin för farans stund, äfven om ör tillfället pansarbetäckningen ställer anra anspråk på denna marin. Denna ,,folkbeväpning till sjöst utgör Iltså, efter vårt förmenande, ett experirent, hvars resultater böra följas med törsta uppmärksamhet, och häri ligger got helt annat än ett förklädt kapareäsen. Under alla förhållanden torde det ara klokast att hålla inne med grinet ch smädelserna, serdeles när dessa redan, å andra områden, fått sin vederläggning f händelserna. u Agdon neh na