Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1870, sida 2

H Hrigsbref. om de franska Sjörustningarne meddela vi här följande korrespondens ur engelsk källa, hvilken har sitt intresse, ehuru man nu vet, att det blir ingenting af med den tilltänkta landstigningen på östersjökusten. Korrespondenten skrifver: Cherbourg den 5 Aug. Under det den franska armåen uppställer sig på nordöstra gränsen och börjar fiendtligheterna med en seger vid Saarbriicken, äro sjöministern och pansareskadern ingalunda sysslolösa. I ministeriet är vice-amiralen baron La Ronciere Le Noury, kommenderande chefen för transportflottan, träget sysselsatt med organisationen af denna afdelning — en afdelning erfordrande icke mindre än 120 fartyg och hvarför förberedelserna icke kunna blifva tullständiga innan åtta dagar. Antalet af regeringens skepp, hvilka hafva auxiliärskrufvar, något som är nödvändigt för att transportera landstigningstrupperna, öfverstiger icke 22, och ministeriet finner sig nödsakadt att sätta sig i besittning af alla det Transatlantiska kompaniets ångare, som nu äro i hamn. Landstigningstrupperna, hvilka innan kort skola bryta upp härifrån, skola blifva sammansatta, till en början, af 12 bataljoner marinsoldater, hvar och en förstärkt med ett batteri artilleri och en bataljon turcos, det hela under kommando af general Rebout och general Martin. Deras samtliga styrka deremot består af 40,000 man linietrupper, innefattande en stor blandning af regementen. Kommenderande chefen för det hela är general Trochu, den framstående artilleri-officer, som för en tid hade i onåd sändts till Toulon till ett divisionsbefäl. Lyckligtvis beslöt regeringen att begagna sig af hans tjenster oaktadt det motstånd, som väcktes i sjelfva krigsministeriet, och han har nu aktivt kommando öfver detta vigtiga företag. Det tvungna uppskofvet med embarkeringen af trupperna, hvilka skulle operera på nordkusten, är ett föremål för stor ledsnad; enär Danmark oroligt till följd af de franska rörelsernas långsamhet icke vågar öppet förklara sig. Emellertid blokerar amiral Bouet inloppet till Östersjön, hämmar transporten af förråder, som ängsligt afvaktas i preussiska hamnar, och uppbringar skepp, som komma från Norra Amerika. Sedan hans