Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1870, sida 1

— Dock har du fått förnuft att tänka om du! vill använda det... Huru kan du tänka på att jemföra detta aflägsna land med Danmark. Danmark, som all verlden känner... Hvar har väl Sverige en Waldemar den store eller en Waldemar Seir att uppvisa ...? Och hvar i Europa talar man väl om ett Sverige? Gå till den helige fadern i Rom, och du skall få höra talas om provinsen Danmark, hvaraf Sverige och Norge äro delar... Gå till Paris, till universitetet der, och du skall få höra talas om provinsen Danmark, hvaraf Sverige och Norge äro delar! Och liksom Europa icke känner några andra konungar i dessa länder, än våra Waldemarar, så tala äfven nu påfven, kejsaren och de lärde aldrig om ett Sverige eller ett Norge, utan endast om ett Danmark, och när de säga Danmark, så mena de Danmark, Sverige och Norge... Detta är något som icke kan ändrag . . . — Det kan icke ändras, ja ...! — mumlade mannen förtrytsamt. — Och hvarför så komma och säga, att Sverige, som är en del at det hela, är större än detta hela, som är Danmark? ... I sanning, herr Erengisle, det må flyta det renaste svenska blod i dina ådror, men sanningen lärer icke kunna förnekas. — Mycket begriper jag icke af det der talet, Brita, men det begriper jag, att om björnen i våra skogar rifver räfven, som jagar på hans mark, så är han starkare än räfven, om så ingen menniska under solen känner till hans bragder och hans styrka ... och dermed basta, fru Brita! Fru Brita som kände sin herre och man bättre, än hon kände sig sjelf, och aldrig egentligen berörde hans svaga sida ottare eller mera än som var nödvändigt för att han skulle riktigt sätta tro till henne, öfvergick till ett annat ämne, som för henne var vigtigare. Och herr Erengisle var på det hela taget mycket belåten med, att hans husfru vågade säga sin tanke helt ut. Han kunde ej