Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1870, sida 2

:i) maån år 1961 at konung Victor ÅEmanuel blef befordrad till generallöjtnant — har i den österrikiska tidningen ,Die fj Tagespresse ansett sig böra framkomma med ett bidrag till de vafslöjanden, som grefve Bismarck den 26 och 28 Juli framställt i ,,Times. Vi meddela här några utaf de vigtigaste delarne af general Tiirrs skrifvelse, för hvilkas pålitlighet vi dock icke kunna gå i borgen: Den 10 Juni 1866 om aftonen hade jag den äran att tala med ed. exc. i ert arbetsrum; den 11 Juni tillbragte jag en timma med er under det stora trädet i er trädgård. Ers exc. var mycket bekymrad för utgången af det krig, som just då I skulle börja. Ni sade till mig: Ja, om kejsar Napoleon endast ville, så skulle kriget vara en lätt sak för oss. Kejsaren kunde ju med lätthet taga Beigien, ja, t. o. m. Luxemburg, och med detsamma reglera Frankrikes gräns. Jag har föreslagit kejsar Napoleon allt detta, men han ville icke gå in derpå. Då ni kommer till Paris, beder jag er meddela prins Napoleon dettaDetta ers exe. ord den 10 och 11 Juni år 1866. Då jag efter kriget i Februari 1867 återvände från en mission i Orienten, och åter talade med er, utvecklade jag inför ed. exe. mina åsigter om, att Tysklands enhet endast kunde fullbordas, om Preussen ville besluta sig för att följa Karl Alberts exempel, då han år 1545 icke längre utvecklade Savoyens, utan det nationella Italiens banär och gaf sitt land en fri författning. Men vi se, tillade jag, att Preussen endast utvecklar de preussiska fanorna, samt att det gifver förbundet en författning, som är mindre liberal än hvilken konstitution som helst i de andra tyska länderna. Ed. exe. svarade härpå, att det var sannt alltsammans och att de borussitikationstendenser, som voro betecknande för konung j Wilhelms regering, voro att beklaga, men att ed. exc. icke förmådde reparera det, som konungen och det storpreussiska partiet utfört... Under vårt samtal kom ed. exc. att tala om de franska tidningarnes häftiga språk, som ni beklagade er ötver, tillaggande: ,, Med Frankrike vill jag lefva i fred; jag vill på intet sätt ha krig med fransmännen. , Vi ha nemligen kejsar Napoleon att tacka för våra vapens framgång 1966. Kejsaren har underlättat vår krigsplan genom vår neutralitet och sin lojala hållning, hvarföre han icke begärde någon skadeersättning. Jag är derföre äfven beredd att i allt understödja Frankrike. Här i Berlin måste man gå försigtigt tillväga för konungens skull; men om kejsar Napoleon ville uttala en eller annan önskan, så vill jag åtaga mig att inom förloppet at några få månader realisera hans begäran. Om han t. ex. ville annektera Luxemburg, så behöfde han endast i Luxemburg bilda ett franskt Parti, som önskade ! föreningen med Frankrike. Jag skulle icke ens undersöka, huruvida flertalet af befolkningen verkligen önskade föreningen, utan skulle stillatigande mottaga det som en fait accompli. IIxed Belgien angår, så har jag ofta sagt och återupprepar det ännu en gång: kejsar Napoleon skall taga helgien, och om detta skulle förtryta någon regering, så skola vi visa vära bajonetter. Ed. exc. vet, att Jag upprepade dessa ord för kejsar Napoleon, då Jag af denna anledning tillskref er under den adress, som ed. exc egenhändigt införde i min anteckningsbok, hvilken Jag omsorgsfullt bevarar. I denna ! skrifvelse gjorde jag ed. exc. uppmärksam på, att ) om Preussen ville hafva Frankrike till vän, måste , det genom sin hållning bevisa, att ändamålet med dess politik vore ett fritt Tyskland och icke den preussiska militarismen ... Jag har icke haft för afsigt att lemna allt detta åt offentligheten; men då jag ser, att ed. genom de afslöjanden, som utgått från er, och isynnerhet genom offentliggörandet at Benedettis protest söker frånsäga er all E del i saken, så anser jag rättast att sända ed. exc. dessa små påminnelser, samt att gifva dem samma offentlighet, som ed. exc. appellerat till. Ungern hyser en brinnande önskan att se Tyskland stort och fritt; men Ungern vill icke låta förirra sig af Preussen, Rysslands intime vän. Vid den första hotelse skulle ungrarne, likasom i farans dagar under Maria Theresia, sluta sig kring sin monark för att försvara fåderneslandetå j q t Till svar på Tirrs skrifvelse har den t nordtyske förbundskanslern från högqvarteret i Mainz sändt följande telegram till utrikesministören i Berlin: Förbundskanslern hade på kejsar Napoleons önskan mottagit general Turr och at honom fått mundtliga meddelanden, likasom han (Bismarck) if andra agenter fått skri tliga meddelanden, som unna offentliggöras när som helst. Förbundskanslern har deremot aldrig, hvarken skriftligen eller mundtligen gifvit något svar. Ända från böran blef Turr från fransk sida betecknad som en politiskt afseende opålitlig person och endast nvändbar i militäriskt afseende.FRANKRIKE. Lagstistande församlingen har, som man 5 et, sammanträdt den 9 dennes. Man orde påminna sig, att en del af det radiala partiet der protesterade emot söramlingens ajournering, då Ollivier omec lelbart före krigets början väckte förslag lerom. Visserligen kunde den d. v. miisterpresidenten icke förutse, att han så d nart och under så utomordentliga förhålr anden skulle blifva tvungen att ånyo sam-K nankalla denna fö uimling. Redan från rsta stunden af församlingens samman-ssi rädande förmärktes, huru ställningen för-sj ndrats, sedan den sist var tillsammans.y. tora hopar af blusmän voro samlade frani10 ör dess lokal, som skyddades af kavalD i, infanteri och polis, hvilka redan ifffce örjan behöfde inskrida mot folket, dock 8a2 å utan att behöfva använda sina vapen. ös sjelfva församlingen förekommo väldve amma scener. Venstern påyrkade, att vå inisteren skulle ställas under a al; grefve de eratry, att kejsaren skulle afsäga siglre tonen. Estancelin gjorde beskyllningar de ot inrikesministern, hvilken medgaf, att sst geringen icke hade varit förberedd, då oc riget förklarades. Granier de Cassagnac otade med, att venstern skulle ställas ne r krigsrätt. Många deputerade uttalade Se en önskan, att Trochu skulle blifva misterpresident och krigsminister. Latour niumoulin påstod, att de nederlag, som ry måen lidit, kommit sig af den absoluta lugligheten hos generalen en chef, ochåde rdrade, att kejsaren skulle ned lägga belet, samt att lagstiftande församlingen I no ulle taga ledningen af landets angelä-Jöfy nheter i sin hand. I denna lidelsefulla un n fortsattes förhandlingarne, intilldess bli livier meddelade, att hans minister af3: tt, samt att grefven af Palikao uppdra-j Pr ts det nya kabinettets bildande. ga Ett telegram har meddelat de personer, ärhvilka det nya kabinettet är sammansatt;) de: t är den illa kände grefven af Palikao, socl m — med biträde af de mest reaktionära tåg in, hvilka i en hast kunnat påträflias i skall rädda Frankrike. Det finnes icke oer lenna stund uti Frankrike sådane män,, bef ng hvilka folket enigt kan sluta sig: haf er om de finnas, så vet man icke utat led n. En Lafayette eller Lamartine, skullef s vara ovärderlig, men det andra kejsar-den met har ej sostrat sådane män. ma Man har af ett telegram funnit, att ge-vid al Trochu efterträdt Leboeuf i den vig-vilj a posten af generalstabschef, och tid-sen garne i Paris ha från krigets början dra ndrat, att denne general icke var ansitt id. General Trochu är född i Åorbi-sren 1 den 12 Mars 1815 och har mottagit Met första militärbildning i militärskolan shaf Sit Cyr. Han blef löjtnant 1840, kap-sam 1843, och tjenade under maskalk Burad ud i Algier. År 1846 blef han sqva-Ierti nschef, år 1856 öfverstelöjtnant; i Krim-sSkri —