ssjelft. Frankrike lade då slutstenen til sin enhetsbygnad, då revolutionens mär förklarade, att landets skilda provinser utgjorde en, odelbar stat (,une et indirisible) Frankrike sammanslöt sig då, såsom Tyskland sträfvar att göra nu. Det gamla Europa, allt hvad som återstod af medeltidens magter, allt hvad som vuxit upp och frodats under kabinettspolitikens system, reste sig för att krossa den unga friheten. Vid marseljäsens toner segrade dock, för att tala med Beranger, ,dessa bönder, republikens söner, som, vid sin moders manande rop, ilade till hennes hjelp och med nakna fötter, utan bröd, otillgängliga för feghetens skrämskott, gingo med jemna steg till äran. Och folken, som befriats genom våra segrar, kransade våra krigares panna med blommor... bräckta spiror och brutna bojor utgjorde det skrot fribetens gudinna gaf åt våra kanoner. Huru annorlunda nu! För några dagar sedan framryckte under en despots banr Frankrikes härar till ett opåkalladt anfallskrig, för att hindra ett splittradt folk i dess berättigade sträfvan att ,blifva ett på andens bud. Beröfvadt sin egen irihet, skulle Frankrike nu krossa äfven den unga frihet, som under tålmodigt och ihärdigt arbete börjat roträsta sig hos grannen. 1789 års grundsatser voro nedtrampade i det land, som först törkunnat dem; hvad som är godt och sanut uti dem hade troget omsattats och troget utvecklats af detta grannfolk, och detta skulle nu tillintetgöras. Frankrikes beherrskare hade för detta ändamål sammansvurit sig med de fördrisna tyska furstarne och med förrädare inom Tyskland sjelft. Och under allt detta sjunga fransmännen marseljäsen — marseljäsen, som frågar: yhvad vill denna skara af slafvar, dessa förrädare och sammansvurna konungar 2 Que veut celte horde desclaves, Ces traltres, ces rois conjures? De hafva skäl att göra sig den frågan! Det var de, som framstormade under de sammansvurna konungarnas fälttecken, det var de, som höjde ,tyranniets blodiga fana. det var deras vilda soldater, turkos och andra, som skulle öfversvämma fredliga bygder! ,.Contre nous de la tyrannie I. Etendard sanglant est Jvå! Intendez vous dans les campagnes Mugir ces feroces soldats Ils viennent jusque dans vos bras Egorger vos fils, vos compagnes! Men marseljisen, uppstämd af polispresekten Pietris moucharder och upprepad sedan af vilseledda och förvildade skaror, synes icke ega den magt som hon hade, sjungen af republikens krigare. Hon protesterar mot att brukas som redskap åt despoter. Frihetens gudinna har vägrat att kämpa i de leder, som på en herrskares vink gingo ut i våldets och förtryckets ärenden. De äro slagna, dessa skaror, efter några dagars fulttäg, så slagna, att alla segrar, som de hädanefter kunna vinna, ej skola sätta dem i stånd att med spillroria af en krossad grannstat lappa Napoleons murkna tron. Och en dag skall komma, då segerhymnen, renad från den smuts, i hvilken der nu blifvit släpad, skall höjas kraftigare och mer häntörande än någonsin, förkunnande det stora och ädla franska folkets befrielse och alla folks fosterbrödralag. 1