Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1870, sida 2

9 vp INIIKRA Dorde bereda allmän;Iheten på beslutet, och samma artiklar innehålsa väl också de väsentligaste motiflverna för samma beslut, motiver, som särskildat ligga i de ord vi kursiverat. ÅMängden vill bedragast — hette det redan för ett par tusen år sedan, och det måste vara derpå de båda hufvudstadsbladen räknar, vär de kunna våga framskomma med sådana skäl som de anförda, skäl, som icke blott äro i och för sig falska och orimliga, utan derjemte innebära skymfliga insinuationer. AÅUnderlägsen uti sjömakt och ifrig att sskydda sina kuster, har Nordtysklands regering velat åvägabringa äfven ett slags folkbeväpning till sjös, i det privata handelsfartyg kunna armeras, i hvilket fall de naturligtvis måste inregistreras i örlogsmarinen, dels för att samverka med denna efter gifna ordres, dels för att gifva besättningarne trygghet i fall de råka i fångenskap. Detta försvar är vil likaså berättigadt som bildande af frivilsliga kårer till lands, när dessa inordnas i armöen och ställas under samma öfverkommando. Eller skulle en nation ej vara berättigad att så försvara sig? I Hvar finnes alltså här någon den minssta anledning att misstänka ett förstucket ,kapareväsen? De båda tidningar, som icke aktat för rof att utslunga en så skymflig anklagelse, äro skyldiga att derför angifva åtminstone något bevis. Men de skola icke kunna det, och anklagelsen skall återfalla på deras egna hufvuden, hvilket dock för härdade pannor föga betyder. De skola ej kunna det, säga vi, af det enkla skäl, att här icke finnas några priser att taga. Nordtyska förbundsregeringen har nemligen, som man känner, redan vid krigets början återupptagit den redan 1866 utfärdade bestämmelsen, att siendtlig privategendom skall respekteras likaväl på sjön som på landbacken). Alltså kan intet tyskt krigsfartyg taga rågon pris al privatfiendilig egendom, än mindre angripa ett neutralt fartyg, äfven om det har fiendtlig last på kölen. Och detta sker från denna sidan, oaktadt Frankrike icke medgifvit reciprocitet, trots den framställning derom, som gjordes i lagstiftande församlingen kort före kriget utbrotts af hr Garnier Pages, hvarom allt en artikel var införd i Onsdagens Handelstidning, hvartill vi hänvisa. Någon konvoj af ångkorvetter lärer således icke behöfvas för att skydda våra handelsfartyg för tyska vare sig krigsfartyg eller kapare. Skulle försigtighetsmått här, behöfvas vore det väl således mot franska krigsfartyg, då Frankrike ej gått in på att respektera fiendtlig privategendom. Men något sådant har ej blifvit af de båda tidningarne ifrågasatt. Det anförda skälet för krigsrustningar från Sveriges sida är alltså ej blott alldeles värdelöst, utan tillika i hög grad anstötligt och sårande för den ena af de krigförande makterna. DerGemot torde en sanning, och en ganska bedröflig sanning, ligga i Aftonbladets antagande, att franska regeringen yskall utan tvifvel ha all möda ospard att draga andra makter medi striden. ,JOUrnal officiel har redan börjat tala om Danmark jemte Sverige-Norge, och så skyggar man väl ej heller tillbaka för att ,inspirera tidningsredaktioner, som derför äro tillgängliga, med sådana vackra historier beträffande tyska kaparefartyg, som Aftonbladet och Stockholmsposten nu uppdukat. Men om Frankrike vill utöfva en sådan tryckning på en stat, som förklarat sig neutral och som, derest han har aktning för sitt ord, vill hålla sin förklaring i helgd, så är det väl emot den makten man bör uppträda? Man skulle endast behötva låta vederbörande känna en sådan afsigt för att få vara i fred. Men nu vet man i Frankrike hvad man här har att påräkna, och så hafva danska tidningar redan kunnat hota oss med att Frankrike nog skall tvinga oss att lemna vår neu1 trala ställning. Och allt detta inträffar, efter det man ansåg sig kunna med visshet hoppas, att håde krigspohtikens och äfventyrarepolitikens hejduker skulle hafva tagit sitt förnust till fånga. 4 Hvad vill man emellertid nu göra med denna 1, million? Att köpa gevär, eftersom vi ej kunnat anskaffa sådana törut, rots det betydliga extra anslag dertill. l om gafs 1867, vore väl det förnuftigaste, men hvar taga dem ifrån, sedan Belgien örbjudit utförsel af gevär? Att utrusta tt par korvetter? Dertill lärer väl sjö-6 rvarsdepartementet hafva pengar tillckligt. Att förstärka Karlskrona bes tningar? Det är att i ordets hela meing kasta pengarne i sjön, och mot hoem F. kulle då Karlskrona skyddas? Ett läger i Skåne. Det är väl dit man ill kommu, fastän det måste gå endast måningom-. 3 Det är oss, under sådana förhållanden, ildeles obegripligt, huru den närvarande M ktade rådkammaren kunnat gå in på en ådan åtgärd, har den också blifvit än så frigt påkallad från Frankrikes sida med le alltför väl kända hotande förespeglinarne, att Tysklands seger skulle lemna te n del af vårt land i Rysslands våld. Visät oppas emellertid att ministören skaffat ig några garantier för medlens använd-. ing, så att vi Åtminstone ej blifva kom-sk rometterade för den närmaste tiden. Och ra erefter kunna förhållandena hafva ge-K-. taltat sig så att faran undvikesar Det är ingen angenäm sak att vara sat lycksprofet, och en ensam röst förmår i en la fall så litet mot en förvillad och för-si illande press jemte hopar af skrikhalsar, om ej känna hvars ärenden de gå. Det unde derföre kanske vara rättast att ;stna och två sina händer. Men för den ema sosterlandskänslan är det en dålig öst att ej hafva haft någon del i ofärsocl — — — en. Vår bön är och blifver: Gud bevare ÅAI iderneslandet! No —— gre Att en enda förlorad större batalj kan Ia inga äfven ett stort och mäktigt land i virring och oreda, när dess styrka hvilar ett ta rummet på bajonetterna, det lärde fick s redan Preussens seger öfver Österrike uta d Sadova. Men ännu värre framstår rvirringen nu i Frankrike, ehuru ännu sl4