Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1870, sida 3

dar, åter ner från Pyreneerna och fördes af andan till den markbrandenburgiska öknen; 2. Och frestades der under fyra år af djefvulen. Och han åt intet under dessa dagar, hvarken Baiern eller Wärtemberg eller Baden eller Hessen; och då dagarne voro till ända hungrade det honom mycket efter dem. . 3. Men djefvulen Benedetti sade till honom: Är du den nordtyske förbundskansleren, så säg till Main, att han blifver din. 4. Och Bismarck svarade och sade: Det står skrifvet: Du skall göra åtskillnad mellan mitt och ditt. 5. Och djefvulen Benedetti törde honom på ett högt berg och visade honom på en gång alla riken i det tyska landet; 6. Och sade till honom: Denna makt och all dess herrlighkt vill jag gifva dig; ty den är mig gifven och jag ger den åt hvem jag vill. 7. Gör i Tyskland, hvad du vill; inspärra de sydtyska smickrarne i nordtyska förbundets bur. 8. Om du blott vill erbjuda mig och förhjelpa mig till att röfva Belgien och Luxemburg på köpet; 9. Hvarvid jag dock noga gör dig uppmärksam på, att jag för att underlätta transaktionen skulle betala hela rummeln. 10. Så skall detta allt blifva ditt. 11. Bismarck svarade honom ,diktatoriskt och sade: Vik hädan från mig, satan! 12. Och då djefvulen Benedetti alla sina frestelser gjort hade, vek han bort från honom; och se, då trädde nordtyska riksdagens englar framför honom och tjenade honom. 13. Och Bismarck kom åter i sin andas kraft till Berlin, och ryktet om henom spred sig till alla kringliggande landsändar. 14. Öch han lärde i sina skolor och vardt prisad af hvar och en. 15. Och han berättade vid passande tillfälle hela historien i ,, Times... Hvad är fysik? Biskop Eberstein på Gotland, som gerna ville visa mycket intressa för undervisningsväsendet, besökte derför ofta lektionerna på gymnasiet, ehuru det var allmänt kändt, att gubben ej var särdeles hemma i sina stycken, så snart det gick utom teologiens område. Vid sådana tillfällen dröjde det aldrig länge förrän han försjönk i den ljufvaste slummer; men han vaknade alltid genast, så snart läraren eller discipeln af en eller annan orsak tystnade, då biskopen förklarade sin stora tillfredsställelse med de ådagalagda kunskapsprofven. På den tiden fanns en lektor Klingvall, som föreläste i matematik och fysik, ehuru det senare endast till namnet; ty hela kursen inskränkte sig till ett tjogtal af K. uppsatta frågor och svar, hvarmed endast på examensdagar briljerades för en förvånad och beundrande åhörareskara. Som vanligt infann sig bispen på en examensdag ock just i den asdelning, der K. examinerade. K. fråägade nu om doktorn och biskopen behagade afhöra några frågor i fysiken, hvartill E. med kännaremin jakade. ,, Hvad är fysik?! började K. med vigtig uppsyn. Discipeln uppläste svaret med osviklig säkerhet. Små ryckningar i E:s ögonvrår gåfvo genast tillkänna det djupa intresse, hvarmed han omfattade naturvetenskaperna. Vid andra frågan angåfvo några nickningar, att den vördige fadren med ännu lifligare bifall började omfatta ämnet. Då tredje frågan framställdes, framträngde tunga suckar från biskopens breda bröst, hvilka snart förbyttes till ganska lyckade försök att efterapa aflägset åskdunder, hvilket allt var ett tecken till den uppmärksamhet, hvarmed han följde med den nu påbörjade läran om elektriciteten. När slutligen tyngdläran kom på tapeten och den nitiske prelaten syntes genom experimenter med sin egen voluminösa korpus vilja förtydliga jordens attraktionskraft, var det lyckligtvis på samma gång slut med K:s frågor. Nu vaknade E. genast och förklarade sig så nöjd med den skicklighet i fysiken, som eleverna visat, att han bad K fortsätta ännu en stund. Utan att förlora sattningen började denne genast ånyo: ,, Hvad är fysik?. E. försjönk ånyo i kontemplation; men när tredje repetitionen försiggått och E., under komplimenter till lärare och disciplar, aflägsnat sig, vände sig K, till sina gossar och utbrast: ,,Hör ni sorkar (pojkar), om jag vore så dim som den karlen, så gick jag min själ och hängde mig på ögonblicket ! (Amerikabladet.) Fångade elgar. Ur en korrespondent från IIudiksvall till ,, Norrlandsposten meddela vi följande: Kort före midsommar tilldrog sig en händelse, som visserligen händt många gånger förut, men dock är så ovanlig, att det är ursäktligt omtala den, ehuru den ej hör till de färskaste nyheterna. När ångaren , Norra Helsingen lade till vid bryggan, spridde sig hastigt ryktet, att en fångad elg fanns ombord. Straxt efter ångbåten kom en mindre skonare inseglande, som hade en annan. Begge voro lifslefvande och i godt behåll. Vid Batteri-udden, i sjeltva segelleden, hade dessa djur blifvit uppfångade ur vattnet. Frågan var nu den, om de genast skulle lössläppas, då brott emot jagtstadgan i alla händelser var begånget, men som djuren voro krya och lifliga, beslöto vederbörande att först hembjuda dem till konungen. Under tiden beskådades de flitigt och nyfiket af en hop folk, för hvilka händelsen var en liten variation i hrardagslifvets enahanda. Olyckligtvis blef den ena elgen, genom ovårdsam behandling vid upphissningen och landsättningen, så illa medfaren, att den genast måste nedslagtas. Konungens utslag kom och lydde, att djuren skulle släppas lösa, Vid kolbryggan å yttre varfvet hade skonaren lagt till, for att der landsättn sin höge passagerare. Med ett par steg hade nu elgen kunnat komma på fast mark, men då det ståtliga djuret egde sin frihet, syntes det en stund stanna på däcket, för att resolvera sig. Förmodligen anande något försåt från folk, som syntes på afstånd, och blickande ut öfver den vida fjärden fattar elgen ett raskt beslut och störtar sig med ett makalöst språng från fartyget i sjön, hvilken väg han ansåg vara den genaste till frihet och oberoende. Kosan ställes nu tvärs öfver fjärden till Idenorslandot, Utan att vara förföljd af mer än några alltför nyfikna och närgångna båtar, som gerna kunnat låta bli att bevisa sin menskliga öfverlägsenhet öfver djuren med att ro intill det och hålla det i manen, så uppnådde elgen på 20 minuter den andra stranden, hvarest han syntes galoppera bort till sina vänliga skogar från den civiliserade verldens föga smickrande uppmärksamhet, hvarest han måste qvarlemna sin kamrat, som en läckerhet vid vårt bord. —Rältegångsoch Polissaker. (Från Oskarshamn.) Tridstörare. . Oskarshamns-Pastank HH..