skarpaste uttryck. Han säger, att konventionen af den 13 September 1864 redan varit ett stort fel, samt tillägger sedan: ,Att efter den italienska regeringens afskyvärda beteende år 1867 — hvilket tvingade oss till den intervention, som kröntes med den ärorika segern vid Mentana — ännu en gång förlita oss på dessa personers ord, innan de lemnat allvarsamma garantier och bevisat sin uppriktighet genom undanrödjandet af dekretet om Rom såsom hufvudstad samt genom återlemnandet utaf de på skamligt sätt af dem intagna provinserna, var att begå en ännu skymfligare svaghet än den första. Stgur vill icke alls gå in på riktigheten af förevändningen, att trupperna behöfdes för kriget, förmenande, att ,,en handfull mobilgarde skulle varit nog för att besätta Civita Vecchia och åt Frankrike bevara hedersposten i Italien. ,Gaulois skrifver den 7 dennes: I går var stor uppståndelse bland dem, som här handla med penningar. En stund innan bantågen skulle afgå till Calais och Brässel, infunno sig på norra bangården agenter trån polisprefekturen. Likaså infunno sig sådane agenter på bangården till Lyon-jernbanan, straxt innan bantåget till Schweiz skulle afgå. Agenterna läto töra sig till den byrå, der försändningar af ädla metaller expedieras, och blefvo der öfvertygade om, att betydliga qvantiteter af ädla metaller blifvit afsända utaf herrarne Raphael, Rotschild, Hirsch, Bischoffsheim, m. fl., samt att försändningarne voro destinerade till Schweiz, Nederländerna, Italien och England. Beslag lades på de påsar, hvaruti guldet och silfret var förvaradt, och det telegraferades om händelsen till de personer, till hvilka det var adresseradt. Värdet af de i beslag tagna ädla metallerna uppgår till 14 mill. BELGIEN. Konungen öppnade den 7 dennes kamrarnes session och yttrade i trontalet bland annat: ,I ett ögonblick, då händelserna i utlandet i högsta grad sätta känslorna för saderneslandet i rörelse, längtar jag efter att se folkrepresentationen samlad. Jag hoppas, att krigets furie skall lemna Belgien oberördt; att den garanterade neutralitet, som stormakterna ålagt oss, icke skall blifva bruten. Kejsar Napoleon har tillskrifvit mig, att det var hans bestämda afsigt att akta Belgiens neutralitet, samt att han hoppades, det Belgien sjelft skulle veta att upprätthålla denna neutralitet genom alla de medel, som stå till dess disposition. Jag svarade honom, att kejsaren ej hade misstagit sig om våra afsigter. Likaledes har den preussiska regeringen gitvit mig skriftlig försäkran om att respektera Belgiens neutralitet, å länge den andra parten icke kränker densamma. Bland de utländska makternas vittnesbörd om välvilja, framhåller jag med tacksamhet den engelska regeringens omsorg för Belgiens intressen och det understöd, som detta sinnelag funnit hos parlamentet och hos den allmänna meningen i England. Å andra sidan skall Belgien veta, hvad det efter sin folkrättsligt föreskrifna ställning är skyldigt andra makter och sig sjelft. Belsien skall lojalt och uppriktigt upprätthålla sin neutralitet och är redo att — i öfverensstämmelse med de krigförande makternas önskningar — försvara neutraliteten med hela sin patriotism. Regeringen har redan vidtagit de åtgärder, som af mständigheterna bjödos, och kamrarne skola säkerligen icke vägra sitt godkännande deraf. Under innevarande session skola få vigtiga lagförslager komma att föreläggas. Belgien har aldrig varit stäldt gentemot ett farligare prof än nu. Genom klokhet, lojalitet och patriotism skall det visa sig värdigt makternas aktning och sina fria institutioner. Det känner sin rätt och vet att uppkatta det goda, hvaraf det i 40 år varit i besittning. Det vet, att det nu gäller dess välfärd, frihet och ära, ja, dess tillvaro. För denna heliga nppgift äro alla belgier eniga, hafva konung och foll blott en tanke och en lösen: Lefve Belgiens elfatändighet! Gud vake öfver Belgien och becydde dess rättigheter! . Talet mottogs med stort bifall, isynnerhet den del deraf, som rörde England. ITALIEN. Från Rom berättas den 27 Juli: ,Att Garibaldi skulle vara i vår närhet är en fabel; han har ännu ej öfverstått följderna af sin sednaste sjukdom. Deremot har hans son, den bekante republikanen Menatti, för få dagar sedan varit sedd vid den närmaste gränsstationen Corese. Alsigten lärer vara att ånyo bygga barrikader vid portarne; det värfvas manskap midtför regeringens ögon, ovisst om det är för Preussen eller mot Rom men man låter det ske. Biskopen af Cajazzo, som med ett sällsynt mod uppträdt mot ofelbarhetsdogmen, har vid sin hemkomst varit föremål för utomordentliga ovationer. Då rycktet om hans ankomst till Cajazzo spridde sig, skyndade en stor del af stadens befolkning att möta honom c:a en mil derifrån. Innevånarne i de omkringliggande byarne, alla med oljeqvistar i händerna, skyndade till och mottogo honom med lifliga lefverop. Trängseln var så stor, att biskopens vagn hade svårt att bana sig väg, ända tills hela folkmassan hann till dömen, der biskopen läste välsignelsen öfver de föramlade. Man påminde sig vid detta tillsälle en annan handling af personligt mod, som denne biskop visade, då han år 1860 satte sitt lif på spel för att skydda en garibaldisk kapten för de bourbonska soldaternas raseri, Från Rom skrifves den 1 dennes: Skulle det hända kejsar Napoleon någon olycka, skulle han förlora en eller två bataljer, så kan vatikanen vänta sig det allravärsta . .. Folket är i en feberaktig spänning om, hvad nästa ögonblick kall föra me Regeringen fruktar en demotisse unnresnine såsom i Oktober 1567, hvar