Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1870, sida 2

I några distrikter af Normandiet råder en stark jäsning bland landtbesolkningen. ITalrika eldsvådor, som på den sednaste tiden förekommit och förstört hus, spanmålsupplag, skogar, m. m., ha kommit folket att misstänka mordbrännare, och enär troligen politiska agitationer kommit med i spelet, så inbilla sig bönderna att dessa mordbrännare äro agenter för det revolutionära partiet i Paris. Hela band af bondfolk, män och qvinnor, ha beväpnat sig, genomtåga landtkommunerna och äro farliga för hvarje obekant, som de misstänka vara ,parisare eller ,,republikan. En korrespondent till ,,Temps berättar om en ung herre, som för sitt nöje gjorde en fotresa från Caen till Cherburg och många gånger var i stor fara. Flera grupper af landtfolk — beväpnade med gamla gevär, yxor och andra slags vapen — hade redan mött honom, men nöjt sig med att betrakta honom med vredgade blickar, då han i närheten af Montebourg anhölls af en trupp utaf c:a 100 personer, begirande, det han måtte visa innehållet af sin väska och en paket, som han bar. En gammal qvinna ropade, att han var en mordbrännare, som hon hade sett vid den sednaste eldsvådan. En annan skrek: Ilan är parisare, republikan; se bara, att han har en krutflaska på sig! Det var hans drickesflaska, man menade. Just undkommen dessa rasande menniskor, fasttogs han af andra, som förde honom till Montebourg och öfverlemnade honom till gendarmerna, hvilken under den skriande pöbelns rop förde honom i fängelse. Nu kommo mären med sin adjunkt och en poliskommissarie; oaktadt hans papper funnos i ordning, måste han tillbringa natten i häktet. Nästa dag skyndade han sig att komma till Cherburg, der han erfor, att i hela landet den sägen gick, att republikanerna i Paris utsändt mordbrännare, till hvilka betaltes 600 fr. för hvarje nedbrändt hus. Den resande ansåg det nu vara säkrare att färdas längs hafsstranden, men ingalunda; två dagsresor från Mont S:t Michel föll han åter i händerna på ett beväpnadt band, och denna gången hade det gått honom illa, om icke 6 duanierer hade lagt sig emellan och lemnat honom i gendarmernas skydd. Pöbeln var alldeles rasande öfver, att man kunde tillåta mordbrännaren att komma undan. Äfven andra resande ha varit ute för liknande