Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1870, sida 2

ÅIIUtTS ILtII KIIBSVCCCIUIDKAPGIIS SYHPUunkL. Opinionen derom är fullkomligt neutral. UTRIKES. FRANKRIKE. DTimes innehåller ett bref från Paris, som lemnar några anmärkningsvärda bidrag till att karakterisera sinnesstämningen i landet, och detta redan innan de bekanta missödena för franska vapnen framkallat den i de sednaste dagarnes telegrammer omtalade jäsningen. Det heter i korrespondensen: Det ,lätta sinne, hvaraf Ollivier berömt sig, tillhör icke ensamt honom. — — — Om betydelsen och den möjliga långvarigheten af kriget hade man uppenbarligen till en början icke någon riktig föreställning. Det vanliga föreställningssättet var att fransmännen skulle marschera på Berlin, gifva Preussen en skarp lexa, och sedan måhända rektifiera sina gränser något litet, men i hvarje fall — och detta var det vigtigaste — förvärfva sig erkännandet från Europas sida om den militäriska suprematien. Föreställningen om ett krig utöfver detta program, om ett krig på fransysk botten, om ett krig med möjliga förluster, med sina fasor och sin osäkerhet förekom endast i få kretsar. Lyckligtvis sprider sig den rätta insigten så småningom; jag säger lyckligtvis, ty hade de första dagarnes blinda entusiasm fortfarit, så hade ingen kunnat förutsäga, hurudan fruktansvärd inverkan äfven det ringaste nederlag skulle ha utöfvat på detta lättrörliga folk. Om några ännu hade tviflat på det allvarsamma i situationen, så måste kejsarens proklamation borttaga detta tvifvel, och arbetet på fästningsverken i Paris har gifvit fullständig klarhet om situationen. Man frågar sig: Under hvilka omständigheter skulle dessa verk göra sin tjenst? Och det är ju icke underligt, att man vid tanken på ett sådant fall intages af en obehaglig känsla. Monde berättar angående förloppet af fransmännens aftåg från Kyrkostaten: Den 27 Juli inträffade i Rom ett officielt telegram, så lydande : ,H. m. kejsaren behöfver alla sina militära resurser och återkallar fördenskull den under general Dumont stående kåren. Genast började återtåget, som den 5 Augusti skulle vara fulländadt. Tillika meddelade franska regeringen påfven, att ,,det italienskakkabinettet hade förpligtigat sig att sörja för hans säkerhet och för integriteten af Kyrkostatens gränser. Under det nu katolikerna göra sina betraktelser öfver Rouhers famösa ,jasmais, låter italienska regeringen vid påfvestatens gränser upprätta tre läger: vid Chiavono åt toskanska sidan under general Pianelli, i Markerna under Cadorna, och vid neapolitanska gränsen under Petinengo. , Monde tillägger, att Lansa för knappt fyra veckor sedan yttrat: ,Så länge den romerska frågan icke är löst, skola insurrektionella friskaror förekomma. Det skulle icke stå rätt till, säger ,,Monde, om detta icke skulle ha uppmuntrat garibaldinerna; och samma tidning påstår, att frivilliga värfvas i de nära romerska gränsen liggande orterna, samt ,,att i Narni flera tusen garibaldiska uniformer hållas i beredskap. För ötrigt hyser ,, Monde stora förhoppningar om störtandet af Viktor Emanuels tron. ,Det finnes, förmenar presttidningen, en tron, som de franska truppernas aftåg skall göra mycket vacklande; denna tron är icke påfvens, utan Viktor Emanuels. Men på tal om Kyrkostatens angelägenheter, skonar ,,Monde lika litet kejsar Napoleon som konung Viktor Emanuel, yttrande: , Helt visst är den franska kårens aftåg från Rom det svåraste bland alla de fel, som den nuvarande regeringen begått, och dock kunde icke annat vara att förutse. Sedan kejsaren kallat Frankrike till vapen för att till Tyskland öfvertöra ,,de ärorika principerna af 1789 års revolution, var detta Frankrike icke mera kyrkans äldsta dotter, Karl den stores och Ludvig den heliges arfvinge, Guds svärd; detta Frankrike har icke mera till mission att försvara påfven; revolutionens fana kunde på engelsborgen ej svaja bredvid den helige fadrens fana. Pius IX erkänner ej de revolutionära principerna, utan belägger dem med anathemat: Gud vill icke, att det revolutionära svärdet skall användas för hans kyrka. Trikoloren måste försvinna från Civita Vecchia, och den är försvunnen. -,,Monde vill derföre alldeles icke önska framgång åt de franska vapnen, allt i de katolska intressena, utan uppträder i stället på det allraskarpaste mot kejsar Napoleon och hans regering. Detta djerfva språk torde icke vara utan sin stora betydelse för sinnesstämningen i de klerikala kretsarne. AAAA —