Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1870, sida 2

ett kort krig verkar detta system förträffligt; i ett långt har det sin skuggsida, ty när medelålders-männen äro borta, hvem skall då hjelpa dem de lemnat hemma? Tyskland möter emellertid denna svårighet med mod. Folket är färdigt till alla offer, och man skali egna soldaternas familjer en god vård. För detta ändamål har med konung Wilhelm som beskyddare en fosterländsk förening, , König-WilhelmVerein, bildat sig, som utsänder adresser, insamlar penningar och gör allt möjligt för att verksamt fylla sin uppgift. Se här en annan skildring af den tyske soldaten, som, äfven den, flutit ur en britisk penna: Om de tyske soldaterna vill jag här lemna några upplysningar af det slag, som icke finnes i statistiska arbeten, utan måste erhållas genom umgänge med männen sjelfva. Till det yttre likna de hvarken den tyske eller franske soldaten, utan påminna äfven till utseendet om sin medborgerliga ställning i samhället. De sakna de engelska truppernas styfva hållning och ega ej heller sina franska motståndares lätta steg och lifliga sätt. De , draga benen etter sig på gatorna och samtala i lugnaste ton med kamraterna. Ha de icke itt för mycket öl i hufvudet, äro de märkärdigt tysta och lugna; men en för stark dosis af nationaldrycken gör dem benägna att ropa och slåss, och de utveckla då i begge hänseendena stor förmåga. Men till regeln äro de nyktra och anständiga. Högst sällan ser man en drucken tysk soldat. Under sin flegmatiska yta döljer den tyske soldaten ett sundt förstånd och en själsodling, som sällan återfinnes hos krigare i andra länder. Huru många franska soldater kunna läsa och skrifva? Den tyske deremot kan icke blott det; han känner äfven åtskilligt om sitt lands störste män. För honom äro Göthe och Schill:r icke blotta abstraktioner, utan namn förenade med skrifter, som han något känner till. Utdrag ur deras verk innehållas i de läseböcker han nyttjat i tolkskolan. Såväl hans uppfostran i skolan som hans ersarenhet i lifvet gör honom till den innerligaste sosterlandsvän. De sånger, som det gläder honom att sjunga, de ordspråk, som föräldrarne lagt på hans läppar, innebära vördnad för det land der han är född och vänja honom att betrakta det som ett land för hederlige friborne män. I stället för att skryta öfver ,gloire, fröjdas han åt sin och sitt lands ,,selbstständigkeit, och i hans ögon är sjelfständighet detsamma som frihet från Frankrikes ok. Det är fördenskull och i minnet at Tysklands fordna lidanden under Napoleons jernspira den tyske bondens hjerta klappar hvar gång han hör skaldens ord: , Sie sollen ikn nicht haben, Den freien deutschen Rhein. Nir fransmännen sjunga om tyranner, blod och eröfringar samt deklamera om sina segrande örnars flygt öfver verlden, råka Yskarne i hänförelse öfver sitt beslut att motstå en fiendes angrepp och bevara sitt -Vaterland. Icke en enda tysk soldat, med hvilken jag talat, har yttrat ett ord om eröfring och plundring. Alla yttra de nelt enkelt, att när deras ,, Vaterlund är i fara, är det deras pligt att offra lifvet för det. Ingen enda har jag hört beklaga, att de måst lemna hustru, barn och andra kära derhemma, för att uppfylla denna ligt. Han är för den absolut bjudande. Hvad dlan och lust för briljanta vapendater beträffar, kan den tyske soldaten icke jemföras med den iranske, lika litet som han kan täfla med honom i laster. Åsven den simplaste tysk har en flägt af poesi och renhet i sin kärlek, hvarpå fransmannen har intet anspråk. På slagfältet skall den tyske soldaten, lifvad af en ädel ande, kämpa ihärdigt för att vinna öfverhand, och sjelfva hans tröghet kommer honom väl till pass i blodbadet. Hvad han saknar i raska rörelser vinner han i den noggrannhet hvarmed han lyder ordres. Mellan soldaterna och officerarne herrskar, som regel, det bästa förhållande. De sednares tjenstgörings-pligter äro sådane, att de bringa dem i närmaste beröring med soldaterna, och de många bildade ynglingar, som stå i ledet, bidraga ytterligare att göra gränslinien mellan officer och soldat mindre märkbar, medan den aktning tysken alltid känner for en förman förekommer den för stora förtrolighet, som ofta alstrar missaktning. sFötghorg den 10 Änans